Älvan sade:

De ömtåliga och tunnhudade
har en särskild uppgift inom stammen:

Att känna vindar och faror
i främmande trakter,

att fånga de hemliga tecknen,
de förgiftade pilarna,

fånga dem på sin nakna hud,
sina spända sinnen.

Så bygger de svaga och föraktade
en blödande mur kring de starka,

bevarar med såren och synerna
de oberördas liv.

Är det så för dom av våra medmänniskor som har svårigheter att passa in i vårt sammhälle? Dom som är besvärliga på ett eller annat sätt. Finns dom där för att vi inte ska gå vilse i materien, bruka alltför mycket våld på oss själva, och börja lyssna på vad som verkligen är humant och kärleksfullt? Är det dom som sätter stopp för våra vilda utsvävningar från det mänskliga in i det kalla, hårda och omänskliga? I så fall ... TACK kära medmänniskor för att ni valde att komma hit med den stora uppgiften att göra allt för att upplysa oss om kärleken! Dom och barnen ...

Det är tur att ni finns.