föddes in i en värld grundad på rädsla. Samhället runt omkring mig styrdes av respekt och rädsla för religionen, lagen och staten. Min uppfostran hade sitt ursprung i rädsla. Det var hotet om stryk eller utfrysning som skulle få mig att förstå hur jag skulle bli en fin människa.

Inte en skugga må falla över mina föräldrar. Om jag vuxit upp i rädsla så var deras uppväxt ännu mer grundad på samma sak. De har tagit udden av det värsta från sin barndom och jag hoppas att jag gjort detsamma för mina barn. Allra helst hoppas jag att jag lyckats förmedla att rädsla är ett dåligt perspektiv att utgå ifrån; kan man välja ett tillstånd av kärlek så är det så oändligt mycket bättre. Nej, det är inte bättre, det är det enda alternativ som över huvud taget är acceptabelt.

Men med tanke på min egen uppfostran förstår jag att jag fört över en hel del rädsla till mina barn, vare sig jag velat det eller inte.

Vad innebär det egentligen att växa upp i en atmosför av rädsla? Det första som slår mig är att det blir något att vara trygg i. Rädslan blir en känd och allt genomsyrande känsla. Den blir, paradoxalt nog, något att känna sig hemma i.

"De vuxnas definitionsmakt är total". En mening som följt mig sedan jag läste den första gången. Dess betydelse är så stor att det är svårt att få grepp pm den, och får man grepp om den så har man antagligen ändå inte förstått, eller kommit igenom alla lager av gamla föreställningar och rädslor och kan därför inte stå helt fri och betrakta den objektivt.

Vad de vuxna för över är långt ifrån bara sina ord och handlingar; det är sinnesstämningar, känslor, sättet att analysera och tolka omvärlden. Det är grundperspektiv, såsom vad som är viktigt att utgå ifrån när livet inträffar i hela sin paradox.

Vi lever våra mönster och präglingar. Det ligger en stor utmaning i att avprogrammera sig och hitta sitt eget ljus, sin egen väg och följa den. I kärlek.

 

En tjej

17 mars 2013 06:34

Eh... Oj!? Du skriver inte korta inlägg! Men för min del är det bra för då får jag något roligt att läsa;) kolla gärna in min blogg: www.alexandraismehorse.bloggplatsen.se
Hej då!$:)

http://Alexandraismehor

Linda

17 mars 2013 19:06

Många gånger skrev jag långa inlägg, helt enkelt för att jag gått och tänkt på något, eller ville få ur mig känslor. Men det finns en del korta oxå :-) Nu för tiden är jag inte ens inne på bloggen, känns som det är fel forum för mig.Gick in på din blogg för att se vem du är, men det ser ut som du skrivit med blå text på blå bakgrund, så jag kunde inte läsa. Ha det bra!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

jaget bortom vanan att känna jaget bortom känslan   Att förstå centrum förbi linjerna av årsom gått år som format och skapat det jag kanske en gång trodde var jag   Men jaget är upplöst i trygg förvissning om att det bortom bortom ...

Jag möter människor som säger sig vilja förändra sina liv. De är missnöjda och vill ha något annat. En del har tänkt till och säger sig veta vad de vill ha, andra påstår att de bli glada bara allt var annorlunda.   Men det är enkelt att förändra ...

är konstig. Här sitter jag vid min dator en hel kväll, fast jag har ett liv att leva ... Det är som om jag väntar på att det ska bli roligare, men det blir det inte. Det är ju ändå bara en dator jag sitter vid. Det roligaste i kväll var när jag träna...

I tanken lever tron att sedan ska jag ... sedan kommer dom ... jag minns när ... då var det ...   Men tanken har ingen substans tanken har ingen mening tanken har ingen verklighetsförankring   Bara i nuet finns verkligheten närv...

bli alldeles knäpp av att se alla rubriker om politiker som avgått med hela sin lön kvar resten av livet, samtidigt som de jobbar fullt på ett nytt jobb. Eller koncernchefer med fallskärmar på hur mycket som helst. Eller vinster på poker, triss eller...