tro att världen blir en bättre plats att bo på genom en massaker och en bombning? Hur kan man tro att mördandet av ungdomar på sommarläger på något sätt ska bidra till fred?

Bara en svårt misshandlad själ kan få för sig något sådant. Allt det han gjorde mot omvärlden var sådant han bar inom sig. All smärta han orsakade var en bild av smärtan han kände. Jag får lust att hata honom, men vet att då är jag likadan som han. Ändå ... sorgen och smärtan i mitt hjärta när jag ser på det som hände i Norge är stor ... förlåtelseprocessen kommer att ta tid. Men jag tänker inte låta honom vinna. Jag vill inte ha en värld som stänger ute människor, som bara tillåter ett enda tänkesätt, som värderar människor olika.

Han är en av de där narcissisterna jag önskade till en annan planet, så de kunde ha ihjäl varandra. Men han är här och han är här nu, sjuk och katastrofal. Vi behöver veta hur vi ska bemöta sådan ... galenskap. Och vi behöver ha hjälp av varandra för att inte börja hata. Vi behöver vara rädda om kärleken och empatin och värna om dem. Vi behöver varandra för att inte fastna i extremisternas nät. Det är så konstigt att han kan säga att han vill något bra.

Jag önskar ingen ett sådant samhälle som han vill ha. Ingen. Spelar ingen roll vilken form av extremism det handlar om, de är likadana vare sig de är norrmän, muslimer, svenskar, amerikaner, ryssar eller bara människor vem som helst. Folk som tror att de kan sätta sig över allt och alla genom att bomba eller döda andra människor är mycket, mycket sjuka. Någonstans under deras uppväxt har de blivit djupt svikna av sin omvärld, vilket fått dem att skapa en pseudovärld. Och de försöker tvinga oss andra att vara med i den världen.

Då gäller det att stå kvar i centrum av sig själv och se och förstå sin egen roll i dramat. Det är bara om man går in i det som det blir någon form av sanning. Vara närvarande, klar, kärleksfull är inte det lättaste i de här sammanhangen, men det är allt som går att vara om man vill hjälpa.

Grupper, cirklar, träffar med meditation och positiv inriktning, allt som gör att vi kan stötta varandra och skapa närhet och vakenhet behövs.

Och så behöver vi få gråta. Vi behöver få sörja och visa att vi sörjer.Vi kan gråta i varandras armar.

"All you need is love ..." Så enkelt uttryckt, så exakt.

Allt som behövs är tillit till kärleken, tro på kärleken och en längtan efter att skapa utrymme i hjärtat för den fullkomliga, rena kärleken.Och den är allt vi behöver.

Kanske behövs det också ett visst mått av mod för att våga gå igenom de smärtsamma känslokluster som gör att vi låser vårt hjärta och stänger ute ... inte bara smärtan, utan också glädjen och kärleken.

Att genomsyras av kärlek ... trots det som händer runtomkring, ibland på grund av det som händer runtomkring, det finns ingenting som är så läkande, så helande som det. Det finns ingen drog, ingen medicin, ingen människa och inget djur som kan skapa det inom mig själv. Det är bara jag som kan tillåta och släppa fram det. Även om jag ibland kan få hjälp av en människa eller ett djur som kan hitta en  kanal till mitt hjärta. Men det är bara jag som kan tillåta flödet genom att öppna, öppna och återigen öppna mitt hjärta. Jag önskar världen kärlek. Jag önskar världen mod att våga leva i kärlek.