får ofta, på olika sätt, lära oss att livet är en kamp. Om det inte sägs rent ut så finns det ändå med, i samhället, eller genom föräldrars agerande eller grundvärderingar. Det gör att vi håller oss kvar i illusionen, i dramat. Så länge vi kämpar med eller mot vårt liv, våra minnen, vår smärta, vår rädsla, håller vi oss kvar. Så länge våra föreställningar om världen tas för sanningar stannar vi i mönstren vi byggt upp. Också kärleken kan vara trixig på samma sätt.

Hamnar vi då i en situation där kampen upphör, där de yttre omständigheterna inte längre kräver av oss att vi slåss eller kämpar, där vi plötsligt kan gå med flödet i lugn och ro, då är det lätt att det blir en slags kollaps. Som när motvinden plötsligt stillnar. Det är lätt att tappa balansen. Det är också då allt det gamla kan komma upp till ytan och bli tydligt. När det yttre inte längre representerar den inre smärtan och du bara har dig själv att gå till, då blir det gamla tydligt. Rädslor från barndomen, kampen för överlevnad, kampen för att skaffa en anknytningsperson som kan ta hand om dig, längtan efter närhet, förvirring, rädsla för övergivenhet. Utmaningen i det läget är att se att det handlar om det inre, det gamla, föreställningar som inte längre fyller någon funktion. Eller rädslor från en vuxentid som varit traumatisk. Många känslor kommer upp som är smärtsamma. Risken är då att man väljer att byta miljö, omgivning, kontaktnät, fast inte som förut för att man har en inre längtan efter att få lugn, utan för att få tillbaka en situation som egot/mönstren känner igen. En situation där det yttre är komplicerat.

Men i det läget, när det uppstår ett yttre, sant lugn, finns också möjligheten att släppa identifikationen med det gamla. Möjligheten att se att trots att jag varit med om detta så ÄR jag inte mitt förflutna. Det finns en möjlighet att frigöra sig från lockelsen att gå in och identifiera sig med smärtan. För att istället se att allt det där var i illusonen, och mitt sanna jag ligger utanför den, i Ljuset.

Det kluriga ligger i att inte stänga av smärtan och "förstå" ljuset på ett intellektuellt plan. Utan att våga se hur illa det var och förlåta det som om det aldrig har hänt. Helt enkelt låta ljuset genomsyra skräcken, rädslan och smärtan och på så sätt lösa upp det.

Inte helt lätt, men inte omöjligt.

Och det kommer att bli allt lättare att välja den vägen ju fler vi är.

 

Tinntinn

28 augusti 2010 11:30

Har du varit och kikat i mitt liv? :-) Just så har jag gjort, hittat lugnet och blivit så skrämd att jag raskt skaffat något att obalansera det med. Att se mönstret är första steget till att bryta det, och du har hjälpt mig med din text. Tack.

 

Alexandra

29 augusti 2010 12:29

Om det finns en enda människa som kan känna igen sig och på något sätt bli berörd av testen så är jag djupt tacksam själv. Tack,kära du.

 

Alexandra

29 augusti 2010 12:32

texten ska det ju vara, inte testen, förstås :-)Hur redigerar man kommentarer, tro?

 

Tinntinn

2 september 2010 11:00

Hihi, det var ju just det det blev för mig: ett test. Har jag modet att bryta mönstret?

 

Alexandra

2 september 2010 23:37

Skön vinkling :-)))

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

jaget bortom vanan att känna jaget bortom känslan   Att förstå centrum förbi linjerna av årsom gått år som format och skapat det jag kanske en gång trodde var jag   Men jaget är upplöst i trygg förvissning om att det bortom bortom ...

Jag möter människor som säger sig vilja förändra sina liv. De är missnöjda och vill ha något annat. En del har tänkt till och säger sig veta vad de vill ha, andra påstår att de bli glada bara allt var annorlunda.   Men det är enkelt att förändra ...

är konstig. Här sitter jag vid min dator en hel kväll, fast jag har ett liv att leva ... Det är som om jag väntar på att det ska bli roligare, men det blir det inte. Det är ju ändå bara en dator jag sitter vid. Det roligaste i kväll var när jag träna...

I tanken lever tron att sedan ska jag ... sedan kommer dom ... jag minns när ... då var det ...   Men tanken har ingen substans tanken har ingen mening tanken har ingen verklighetsförankring   Bara i nuet finns verkligheten närv...

bli alldeles knäpp av att se alla rubriker om politiker som avgått med hela sin lön kvar resten av livet, samtidigt som de jobbar fullt på ett nytt jobb. Eller koncernchefer med fallskärmar på hur mycket som helst. Eller vinster på poker, triss eller...