haft hundar förut. Jag har faktiskt haft hund i 22 år, men inte samma förstås. Det konstiga är att det "bara blivit så". Har varit med när de har fötts och när de fått somna in. Att vara med när de släpper den här världen har varit med kluvna känslor, men aldrig så starkt som det var den här gången.

Min hund. Den absolut finaste, vackraste och snällaste man kan tänka sig. Hon uppfostrade mig till en bättre människa, för hon var inte bara fin, hon var mycket klok också. Hon har lärt mig så mycket, och själva hennes död lär mig saker om mig själv och om livet. Och ännu har jag inte förstått allt som hon gav till mig.

Känner stor tacksamhet för att hon ville vara med mig i tio år.