jaget bortom vanan

att känna jaget bortom känslan

Att förstå centrum förbi linjerna av årsom gått

år som format och skapat det

jag kanske en gång trodde var jag

Men jaget är upplöst i trygg förvissning om

att det bortom bortom

finns något som är mer jag än något annat ...

och där existerar jag inte alls

Så skådar jag makrokosmos och ser mikrokosmos

Så sträcker jag mig in i väven ner i det oändligt lilla

för att nå det allra största

Och så förändras bilden jag trodde var sann

bara för att jag vägrar låta mig förföras av illusionen

och håller mina ögon, mina sinnen

öppna.

Det förändras i oändlighet till oändlighet

Samtidigt handlar jag vatten och bröd

i kärlek

Det håller illusionen vid lig så jag slipper släppa

det jag vet inte finns