jaget bortom vanan, att känna jaget bortom känslan.

Att förstå centrum förbi linjerna av år som gått, år som format och skapat det jag kanske en gång trodde var jag.

Men jaget är upplöst i en trygg förvisning om att det bortom bortom finns något som är mer jag än något annat ... och där existerar jag inte alls.

Så skådar jag makrokosmos och ser mikrokosmos.

Så sträcker jag mig in i väven ner i det oändligt lilla för att nå det allra största.

Och så förändras bilden jag trodde var sann, bara för att jag vägrar låta mig förföras av illusionen och håller mina ögon, mina sinnen öppna. Den förändras i oändlighet till oändlighet.

Samtidigt handlar jag bröd och vatten i kärlek.

Det håller illusionen vid liv så jag slipper släppa det jag vet inte finns.