Nu ska det väl fungera igen, hoppas jag. Så intressant att vara utan dator ett längre tag. Märker ju att jag ändå har utvecklat ett lätt beroende, även om jag inte bröt ihop av att inte kunna gå ut på nätet. Tvärtom, faktiskt. Trots att det kliade i fingrarna och jag saknade skrivandet och bloggvännerna så fick jag en massa tid över som gick till andra roliga saker. Människan är en fascinerande varelse. Ibland tänker jag att vi bara är en samling gamla vanor. Och de vanorna sitter djupt. Kan känna att jag är inne i ett perspektivskifte på en grundläggande nivå inom mig. Det finns en buddistisk berättelse om en man som drömde att han var en fjäril. När han vaknade visste han inte längre om han var en fjäril som drömde att han var en man, eller en man som just drömt att han var en fjäril. Och där någonstans är jag just nu. Vem är jag egentligen? Bortom alla vanor och föreställningar om världen och om vem jag är. En vibration?En samling partiklar?En tanke?Eller är mitt sanna jag helt enkelt rent ljus?"Det är vårt ljus, inte vårt mörker som skrämmer oss mest" som Mandela sa. Och han hade ju haft trettio år på sig att bli klar över det.Förr kunde jag tycka att det var som att få mattan bortryckt under fötterna på mig, när jag gick in i nya ... vad ska man säga? ... ja, när min världsbild förändrades på en fundamental nivå. Hade en inre bild av hur jag stod på en plattform och svävade omkring i universum. Så bröts plattformen sönder och jag hade inget att hålla mig till. Svävade fritt och handlöst omkring. Kuslig och samtidigt spännande känsla. Tills jag hade skapat mig en ny världsuppfattning som gjorde att jag kände mig trygg igen. En ny plattform att stå på, där i rymden. Och så höll det på. Tills jag inte längre hade någon plattform kvar, tills jag kunde förhålla mig i rymden ändå, och hitta riktning av mig själv. Men nu ... nu ändras allt igen. Till vad vet jag ännu inte. Riktigt. Det jag frågar mig just nu när jag sitter här är hur jag ska kunna stå upp för det som blir jag när jag landat i det nya. Det är det som känns mest knepigt. Men det kanske inte blir så stor skillnad utåt. Vad vet jag?

 

Fru Fundersam

3 mars 2007 22:55

Det låter spännande, det du talar om.
Som om du är på väg att förändra något väsentligt ...
Jag tror, att när man väl funnit sin inre trygghet, kontakten med sig själv, då ska det till enorma förändringar för att det ska märkas i den inre verkligheten. Jag menar att du verkar ha funnit din inre trygghet och jag tror inte att den så lätt låter sig rubbas.

http://frufundersam.bloggagratis.se

 

Alexandra

4 mars 2007 15:50

Jo ... jag är nog trygg ... ändå är det utmanande att tänka sig att kanske behöva visa sig på ett nytt sätt ... som är ännu mer avskalat, ännu mer naket.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

jaget bortom vanan att känna jaget bortom känslan   Att förstå centrum förbi linjerna av årsom gått år som format och skapat det jag kanske en gång trodde var jag   Men jaget är upplöst i trygg förvissning om att det bortom bortom ...

Jag möter människor som säger sig vilja förändra sina liv. De är missnöjda och vill ha något annat. En del har tänkt till och säger sig veta vad de vill ha, andra påstår att de bli glada bara allt var annorlunda.   Men det är enkelt att förändra ...

är konstig. Här sitter jag vid min dator en hel kväll, fast jag har ett liv att leva ... Det är som om jag väntar på att det ska bli roligare, men det blir det inte. Det är ju ändå bara en dator jag sitter vid. Det roligaste i kväll var när jag träna...

I tanken lever tron att sedan ska jag ... sedan kommer dom ... jag minns när ... då var det ...   Men tanken har ingen substans tanken har ingen mening tanken har ingen verklighetsförankring   Bara i nuet finns verkligheten närv...

bli alldeles knäpp av att se alla rubriker om politiker som avgått med hela sin lön kvar resten av livet, samtidigt som de jobbar fullt på ett nytt jobb. Eller koncernchefer med fallskärmar på hur mycket som helst. Eller vinster på poker, triss eller...