Nu ska det väl fungera igen, hoppas jag. Så intressant att vara utan dator ett längre tag. Märker ju att jag ändå har utvecklat ett lätt beroende, även om jag inte bröt ihop av att inte kunna gå ut på nätet. Tvärtom, faktiskt. Trots att det kliade i fingrarna och jag saknade skrivandet och bloggvännerna så fick jag en massa tid över som gick till andra roliga saker. Människan är en fascinerande varelse. Ibland tänker jag att vi bara är en samling gamla vanor. Och de vanorna sitter djupt. Kan känna att jag är inne i ett perspektivskifte på en grundläggande nivå inom mig. Det finns en buddistisk berättelse om en man som drömde att han var en fjäril. När han vaknade visste han inte längre om han var en fjäril som drömde att han var en man, eller en man som just drömt att han var en fjäril. Och där någonstans är jag just nu. Vem är jag egentligen? Bortom alla vanor och föreställningar om världen och om vem jag är. En vibration?En samling partiklar?En tanke?Eller är mitt sanna jag helt enkelt rent ljus?"Det är vårt ljus, inte vårt mörker som skrämmer oss mest" som Mandela sa. Och han hade ju haft trettio år på sig att bli klar över det.Förr kunde jag tycka att det var som att få mattan bortryckt under fötterna på mig, när jag gick in i nya ... vad ska man säga? ... ja, när min världsbild förändrades på en fundamental nivå. Hade en inre bild av hur jag stod på en plattform och svävade omkring i universum. Så bröts plattformen sönder och jag hade inget att hålla mig till. Svävade fritt och handlöst omkring. Kuslig och samtidigt spännande känsla. Tills jag hade skapat mig en ny världsuppfattning som gjorde att jag kände mig trygg igen. En ny plattform att stå på, där i rymden. Och så höll det på. Tills jag inte längre hade någon plattform kvar, tills jag kunde förhålla mig i rymden ändå, och hitta riktning av mig själv. Men nu ... nu ändras allt igen. Till vad vet jag ännu inte. Riktigt. Det jag frågar mig just nu när jag sitter här är hur jag ska kunna stå upp för det som blir jag när jag landat i det nya. Det är det som känns mest knepigt. Men det kanske inte blir så stor skillnad utåt. Vad vet jag?