som att människor lägger sig som en hinna i mig. De liksom kläggar fast sig i mig. Med sina tyckanden och göranden. För det mesta tycker jag om att träffa och tala med folk. För det mesta är det inspirerande och tankeväckande.Och så kan det vara så där att jag nästan kvävs av andra. Andras åsikter, tankar, känslor går rakt in och tar mitt eget utrymme ifrån mig. Det är när jag är trött. Eller när jag är överbelastad. Eller när jag glömmer att vara fokuserad på ljuset. När jag tror att andra människor inte vill mig väl. Så länge som jag har mitt fokus i ljuset så ser jag också de runtom i ljus. Och när jag tappar det fokuset så hamnar de i mörker. Naturligtvis. Hur viktigt är det då inte att dagligen ta sig tid att ha en stund för sig själv och påminna sig om ljuset? Kanske till och med flera gånger om dagen. Grunda sig i jorden och känna mittlinjen i ljus. Kanske därför jag tycker så mycket om det här forumet. Det känns ... som att jag väljer själv hur mycket eller hur lite jag vill eller kan ta in. Jag har ynnesten att ta del av andras tankar utan att MÅSTA någonting. Kan ta den tid jag behöver för att fundera och eventuellt kommentera. Eller så behöver jag inte säga något alls. Det finns så många sätt att fly undan sig själv. Eller kanske gå vilse från sig själv. Vet inte hur jag skulle överleva om jag inte hade dessa stunder, dagar där jag är själv, där jag nästan inte träffar en människa. Där jag är med mig själv. Diskar, skriver, går, tänker och klappar hunden. Lukter på snön och känner solen. Tänker igen. Nu kommer barnen idag. Härligt underbart. Så är det dags för nya jobbet i veckan. Spännande. Nya möten, nya utmaningar. Och nu har jag haft den här helgen nästan helt för mig själv. Det är en bra förutsättning för att det ska funka alltihop.Försöker släppa egot mer och mer och mer. Det är inte lätt. Ändå vet jag att det är enda vägen. Enda vägen för att bli fri.

 

Manne

4 mars 2007 18:19

Mmm.

Så bra skrivet om varelser som kan klägga fast. Jag har varit där i ord också inser jag när jag tänker lite vidare.
När jag tappat fokuset på ljuset, på mitt välmående och förvirrat mig ut på hal och tunn is.

Det är så himla viktigt att vårda sig själv. Inte bara rent fysikt, utan mest själsligt.

Härligt att du är tillbaka!

Kram!

http://one2many.bloggagratis.se

 

Alexandra

4 mars 2007 20:07

Tack, tack, min vän.

Ja, det går ju upp och ner. Men man blir mer och mer uppmärksam. Det är väl det som kallas erfarenhet.
kram på dig själv :-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

jaget bortom vanan att känna jaget bortom känslan   Att förstå centrum förbi linjerna av årsom gått år som format och skapat det jag kanske en gång trodde var jag   Men jaget är upplöst i trygg förvissning om att det bortom bortom ...

Jag möter människor som säger sig vilja förändra sina liv. De är missnöjda och vill ha något annat. En del har tänkt till och säger sig veta vad de vill ha, andra påstår att de bli glada bara allt var annorlunda.   Men det är enkelt att förändra ...

är konstig. Här sitter jag vid min dator en hel kväll, fast jag har ett liv att leva ... Det är som om jag väntar på att det ska bli roligare, men det blir det inte. Det är ju ändå bara en dator jag sitter vid. Det roligaste i kväll var när jag träna...

I tanken lever tron att sedan ska jag ... sedan kommer dom ... jag minns när ... då var det ...   Men tanken har ingen substans tanken har ingen mening tanken har ingen verklighetsförankring   Bara i nuet finns verkligheten närv...

bli alldeles knäpp av att se alla rubriker om politiker som avgått med hela sin lön kvar resten av livet, samtidigt som de jobbar fullt på ett nytt jobb. Eller koncernchefer med fallskärmar på hur mycket som helst. Eller vinster på poker, triss eller...