Kärleken är fristående. Kärleken är ett hav vi kan välja att gå ut i. Kärleken är vattnet som gör att vi överlever. Vi kan dricka det, bada i det, vada i det eller bara fukta ansiktet.

Kärleken är ett hav av rent och klart ljus som vi kan välja att gå ut ur. Vi kan välja torkan och mörkret och ensamheten. Ensamheten som inte alls har att göra med om vi är två eller flera. Ensamheten som bara har att göra med om vi vill välja att dyka ner i havet av kärlek. Ett val vi bara kan göra själva, oberoende av andra.

På min väg i livet har jag stött på rännilar, pölar och källor av kärleksljus. Men när jag badat i dem, doppat mig i dem och druckit ur dem har jag alltid till slut nått stranden. Torkan och ensamheten. För jag har trott att någon annan skulle erbjuda mig kärlekens nektar. Om jag bara gav av min källa.

Nu tänker jag att jag vadar ut i kärlekens hav. Som ligger utanför mig och inuti mig. I min hand håller jag handen på en man som gör samma val. Tillsammans går vi längre och längre ut i havet av ljus, för att jag väljer det, för att han väljer det.

Ibland tappar jag fokus. Ibland kommer livets drama och nafsar mig i hälarna och jag blir distraherad. Det blir mycket mörkt då.

Jag måste le. Om det blir mörkt vet jag att jag gått vilse. Det ska gudarna veta att det kan kännas svårt att släppa dramat; kroppen kan skrika, sinnet är förmörkat, gråten trycker på och livet känns tungt. Vad är det som gör det så lockande att stanna kvar i det?

När jag vet att om det blir mörkt så har jag gått vilse. Och det enda jag behöver göra är att öppna ögonen och ta mig ur min dröm om att allt är fel för att se mig omkring och se att där är ju havet av ljus. I mig och runt mig.

 

Alma

12 augusti 2007 00:05

Orkar inte läsa allt intressant du skrivit. Tar en bloggpaus men tittar in och säger hej och ha det underbart! Kram!

http://carpediem.bloggagratis.se

 

Alexandra

12 augusti 2007 16:28

:-) Helt ok. Vet inte om det är så intressant, det är bara sånt som trycker på och jag på något sätt "måste" skriva, fast jag inte är säker på varför ...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

jaget bortom vanan att känna jaget bortom känslan   Att förstå centrum förbi linjerna av årsom gått år som format och skapat det jag kanske en gång trodde var jag   Men jaget är upplöst i trygg förvissning om att det bortom bortom ...

Jag möter människor som säger sig vilja förändra sina liv. De är missnöjda och vill ha något annat. En del har tänkt till och säger sig veta vad de vill ha, andra påstår att de bli glada bara allt var annorlunda.   Men det är enkelt att förändra ...

är konstig. Här sitter jag vid min dator en hel kväll, fast jag har ett liv att leva ... Det är som om jag väntar på att det ska bli roligare, men det blir det inte. Det är ju ändå bara en dator jag sitter vid. Det roligaste i kväll var när jag träna...

I tanken lever tron att sedan ska jag ... sedan kommer dom ... jag minns när ... då var det ...   Men tanken har ingen substans tanken har ingen mening tanken har ingen verklighetsförankring   Bara i nuet finns verkligheten närv...

bli alldeles knäpp av att se alla rubriker om politiker som avgått med hela sin lön kvar resten av livet, samtidigt som de jobbar fullt på ett nytt jobb. Eller koncernchefer med fallskärmar på hur mycket som helst. Eller vinster på poker, triss eller...