Livet är fullt av överraskningar och det här en av de allra trevligaste. Ibland undrar jag om det är sant ...

Men jag förstår mer och mer att det är sant. Jag har träffat en man jag kan känna mig helt fri med. Någon som accepterar och älskar mig som jag är. Som inte ifrågasätter utan istället känner igen och bekräftar. 

Finns inte tid för bloggandet, när han inte är här och hälsar på, är mina barn här. Sommaren tar sin tid, och mitt arbete rullar på. Jag saknar skrivandet, men ännu inte så mycket att jag väljer det före kärleken. Det kommer tid för det med, när vi landat lite i det som händer oss, tänker jag.

Men jag tänker på er alla som jag haft kontakt med här på bloggen. Undrar hur ni har det och hur det går. Min blogg får vara kvar ett tag till ... jag kommer säkert igen ...

Sommarkramar till alla underbara, härliga människor! :-))