från att alla levande varelser, allt skapat över huvud taget i sin essens består av kärlek vad skulle det egentligen innebära? Om alla kunde eller vågade utgå ifrån det perspektivet, hur skulle livet se ut?

Och vad kan locka fram den essensen hos var och en? Är det olika för varje individ eller är det i grunden något gemensamt för Livet?

Tänker att det är det som händer mig, just nu ... i den här relationen hoppar jag över dramat, misstänksamheten, oron och rädslan och går rakt in i min essens. Inte så att jag inte möter alla de där ovan nämnda demonerna, mina egna hjärnspöken, för det gör jag. Men från perspektivet att allt i grunden är kärlek eller ljus så får det ingen makt.

Det vackra är att min vän har samma intentioner. Frihet, ljus, tillit är det som får oss att välja att vilja vara med varandra. Och, tror jag, en stor portion nyfikenhet på att utforska livet från den ljusa sidan.

Livet är ett äventyr.

Vilken tur!

:-))