det är verkligen så att jag "syns" på ett helt annat sätt när jag är tillsammans med en annan människa mer eller mindre hela tiden. Blir speglad. Det ger fantastiska möjligheter. Jag ser ju att jag har väldigt många fler idéer om hur livet är än vad jag trodde!

Jag har mött en man som tänker, känner och delar med sig av det. En man som är intresserad av vem jag är och hur jag har det. Varje dag ifrågasätts mitt omedvetna generaliserande av män. Jag är imponerad av honom, blir förvånad hela tiden, känner mig uppskattad och älskad. Samtidigt är han rörande, ömsint och, tror jag, lika förvånad som jag över att det kan vara enkelt.

Jag är djupt tacksam över att mitt omedvetna generaliserande blir omkullkastat och att jag blir befriad från idéer som jag kanske burit med mig hela mitt liv om hur män är. Idéer som jag inte ens visste att jag hade!

Tack, min älskade vän!