hur man kan skapa situationer som bekräftar ens tavlor.

Man skapar dom genom att svara an på allt som kommer till en genom det perspektiv som är tavlan. 

Dvs allt jag hör, allt jag gör är ett resultat av en gammal matchande tavla.

Om jag är orolig för att ta för mycket plats tolkar jag omvärlden som att jag tar för mycket plats. Genom att försöka förminska mig blir jag otydlig, oklar och samtidigt förbannad för att ingen förstår vad jag menar. Ilskan känns igenom allt och andra backar och lämnar plats. Jag har skapat min tavla genom att försöka undvika den. 

Om jag tvärtom bestämmer mig för att strunta i hur mycket plats jag tar, är det mycket möjligt att jag blir överdriven och kanske slänger ur mig saker som jag inte kan stå för (eftersom jag bestämt mig för att inte bry mig om att jag tar plats),oövertänkta uttalanden. Vilket leder till att jag inte kommer ifrån att jag står där och måste ta hand om min ångest (skam) över att allt blev fel. För vad jag än bestämmer mig för att göra så förändras inget förrän tavlan är upplöst.

Då förändras å andra sidan allt. För då finns det inte längre. 

Så det är I MIG förändringen sker. På det viset förändras omvärlden också.