skulle skammens funktion vara att hålla oss sepererade ifrån Gud, Ljuset, Allah, Jehova, Rama, Helheten, Det allomfattande ....

För i skam är känslan av att vi inte är värda någonting allt överskuggande. Och är vi inte värda någonting kan inte Gud tycka om oss. Alltså är vi uteslutna och inte älskade och det enda vi har att hålla fast vid är vår kropp här på jorden. Så förklarar vi vår känsla av att inte vara älskade med att vår omgivning inte har givit oss det vi tycker att vi har behov av. Då har egot vunnit ännu en liten seger och i sin rädsla sett till att få stanna kvar i våra liv. 

Det är en knepig dröm vi lever i ... 

är det så enkelt att skammen kommer ifrån att vi är övertygade om att vi är separerade från vårt ursprung, det ursprung som en del kallar Gud.

sa:

"

Angående skam; jag minns att Karin Alvtegen sa att den största skammen var den att inte ha blivit älskad.Kan detta också vara skammens ursprung? Att inte ha blivit älskad?"  

hur man kan skapa situationer som bekräftar ens tavlor.

Man skapar dom genom att svara an på allt som kommer till en genom det perspektiv som är tavlan. 

Dvs allt jag hör, allt jag gör är ett resultat av en gammal matchande tavla.

Om jag är orolig för att ta för mycket plats tolkar jag omvärlden som att jag tar för mycket plats. Genom att försöka förminska mig blir jag otydlig, oklar och samtidigt förbannad för att ingen förstår vad jag menar. Ilskan känns igenom allt och andra backar och lämnar plats. Jag har skapat min tavla genom att försöka undvika den. 

Om jag tvärtom bestämmer mig för att strunta i hur mycket plats jag tar, är det mycket möjligt att jag blir överdriven och kanske slänger ur mig saker som jag inte kan stå för (eftersom jag bestämt mig för att inte bry mig om att jag tar plats),oövertänkta uttalanden. Vilket leder till att jag inte kommer ifrån att jag står där och måste ta hand om min ångest (skam) över att allt blev fel. För vad jag än bestämmer mig för att göra så förändras inget förrän tavlan är upplöst.

Då förändras å andra sidan allt. För då finns det inte längre. 

Så det är I MIG förändringen sker. På det viset förändras omvärlden också.