Svante Odmark

9 december 2008 11:59

Ja, jag kan bara tala utifrån min egen upplevelse - det som är sant för mig. Jag kan ha förväntningar eller förhoppningar om att andra ska förstå mig, men jag behöver se att även dessa förväntningar/-hoppningar tillhör min egen upplevelse. Om jag känner mig förstådd eller missförstådd så sker det i min egen upplevelse. Allt som händer "mig" händer där, oavsett vad (i det yttre eller inre) som jag anser orsakar det.

Och det viktiga är: Om jag anser att en annan människa har orsakat en känsla inom mig så är det ALDRIG SANT. För det är i själva verket min egen upplevelse av den andra människan som orsakar det som händer inom mig!

Visst, det kan vara svårt. Och då gäller det att se att det som gör att det känns svårt är att det finns vissa typer av känslor och tillstånd som jag inte är redo att fullt ut acceptera som en del av mig - till exempel känslan av att vara totalt missförstådd.

När jag lär mig att fullt ut acceptera känslan av att vara totalt missförstådd kan jag fortsätta att kommunicera "min sanning" i full visshet om att det finns INGENTING jag kan göra för att styra om jag ska bli förstådd eller inte. Men själva akten att kommunicera min egen sanning blir då tillfredsställande i sig - och förmodligen kommer jag allt oftare att bli förstådd...

Nu har jag försökt uttrycka hur det ter sig för mig. Kanske känner du igen dig i det jag skriver, kanske inte... :-)

/Svante

Alexandra

9 december 2008 23:18

Absolut.Det handlar bara om mig. Inte om någon annan. Men det betyder inte att det är lätt (för mig) att genomskåda det jag kallar "mina tavlor". Ännu så länge finns det hela tiden en ny tavla bakom varje jag avslöjar. Och kanske blir de större också ... ibland kan dom vara så stora att jag inte ens ser att det är en tavla. Gissar att det är det jag står inför just nu.

Men allt är som det ska, och livet rullar på.

Tack för din kommentar!