fin kommentar av Svante häromdagen. Kände igen mig i den, och efter några dagar "djupnade" den eller hur man ska uttrycka det. Det var det han sa om att bli missförstådd.

"När jag lär mig att fullt ut acceptera känslan av att vara totalt missförstådd kan jag fortsätta att kommunicera "min sanning" i full visshet om att det finns INGENTING jag kan göra för att styra om jag ska bli förstådd eller inte. Men själva akten att kommunicera min egen sanning blir då tillfredsställande i sig - och förmodligen kommer jag allt oftare att bli förstådd... "

Jag insåg att det är lätt att blanda ihop det jag tar upp med andra, det jag betraktar som ett "problem som är till för att lösas", med den känsla som kommer när jag blir kapitalt missförstådd.Det blir en mix av olika känslor och till slut är jag lost i en känsla som jag inte själv riktigt känner igen mig i. 

Men det är två helt olika saker.  Det ena handlar om det jag upplever som min sanning som jag vill kommunicera, det andra handlar om känslan av att inte nå fram. 

Tack igen, Svante!

:-)