det beror väl på hur man ser det. Apropå Mannes kommentar.

Den historien tog faktiskt slut där. Jag har inget att tillägga till själva historien, även om jag skulle kunna säga massor om mina tankar om den. Och livet ... ja, det fortsatte fast i en annan dimension. Eller jag kanske ska säga att jag tror att jag vaknade från en dröm och äntligen blev mitt sanna jag. För att så småningom igen dyka ner på  jorden och glömma var jag kom ifrån.

I min värld är det alldeles självklart att vi återföds och att vi har ett syfte med vårt varande här och nu. Vad det är, är upp till var och en att luska ut. Men alla fyller vi en funktion. Som varje tråd i en väv behövs, behöver vi varandra.

Det var skönt att släppa fram berättelsen. Det känns som om jag kan släppa den nu. Även om jag har massor med tankar om tiden det handlar om, om manligt och kvinnligt, om perspektivförändringar mm så är historien ute ur mitt system och det är precis som det ska.

Tack alla ni som följt med och läst!

Jag undrar lite om det är fler som har tankar om det jag skrivit om. Kommentera gärna! Att verka för att få ett nytt perspektiv på världen som den ser ut idag måste vara en bra sak, tänker jag. Och jag tror att vi har missat något i vårt manligt/kvinnligt tänkande.