kom jag på varför det finns en fördom om att kvinnor vill snärja en man och män vill värja sig. Gammalt och förlegat kanske, men ändå ... det finns där någonstans bland skämt och gliringar.

När jag sa det till en vän att jag först nu insett varför så såg hon bara häpet på mig. - Har du inte förstått det? sa hon. Men det hade jag alltså inte.

Jag hade inte förstått att kvinnor har varit beroende av män för sin överlevnad (jakt, mat, på senare tid pengar eftersom kvinnor inte har fått jaga eller på senare tid inte fått äga, det ärn verkligen inte längesedan det ändrades), för sitt existensberättigande och allra djupast i botten för att inte bli ihjälslagna.

Känner mig en aning korkad som inte har gjort den insikten tidigare. Har varit alldeles för uppfylld av känslan av amasonkvinnan i mig antagligen. Har alltid trott och tänkt att jag ska kunna klara allting själv. Även i en relation. Säkert väldigt utmanande för en man. Att kvinnor har haft lägre lön är ju ett sätt att bibehålla den gamla balansen. Det hade jag heller inte förstått förut, fast jag alltid har undrat över varför det har varit så.

Det känns oerhört utmanande att skriva att kvinnor har varit beroende av män av ovan nämnda anledningar, det märker jag när jag gör det. Men det är inte riktat mot män egentligen, inte i största allmänhet. Utan det är mera ett sätt att betrakta samhället. Kvinnor har verkligen varit andra klassens medborgare och för att klara sig har de behövt en man som ett sätt att få status. Det har inte varit status att bara vara kvinna.  Nu är det inte så längre, inte som jag upplever det, men det är inte länge sedan det var en skam att vara en ensam ogift kvinna. Och ensam, ogift och med barn ... ännu värre!

Men jag är övertygad om att det inte alltid har varit så, det har funnits en respekt och vördnad för det kvinnliga precis som det finns för mannen idag (eller i alla fall har funnits). Den stora skillnaden blev när vi tog bort den feminina delen av det gudomliga. För att hitta balansen är det centralt att vi ger tillbaka utrymmet till den delen av gudomen. Till syvende och sist är allt ändå ett. Så det kan bara bli bättre om vi har en balans när vi delar det i två.

Hur många kulturer är det inte som har "i begynnelsen var allt ett" i början? Sedan delas det upp i manliga och kvinnliga delar; hur skulle det annars kunna föröka sig? Ganska logiskt.