också att vi väver en väv emellan oss, massor av trådar som binder oss samman som syskon, äkta makar, barn-föräldrar, släktingar, vänner. Vissa band gagnar oss, andra inte men det är inte alltid så lätt att kapa dem som vi kan tro när vi vill bryta upp och förändra vår tillvaro.

Ibland blir energitrådarna hela kluster av föreställningar och fantasier, gödda med känslor som gör det nästan omöjligt att urskilja vad som är min sanna önskan om mitt liv och vad som är vävens påverkan.

att i livets väv, den som vi alla är med och väver, åt oss själva och åt varandra, finns andra trådar som är vävda av rädsla och okunskap, förutom de som är av kärlek och glädje. Vi väver med energitrådar som ges näring av våra känslor och våra tankar. Och vår fantasi. Det som vävs av rädsla och okunskap drar och sliter i väven, får den att bli ojämn och fläckig på ett sätt som inte gagnar hela bilden som växer fram. Det blir en bild, visst, och det är inget fel på den, men den kan vara annorlunda, den skulle kunna  vara en bild i harmoni.

Eftersom jag är en del i väven, är jag beroende av alla andra trådar. Eftersom jag är en del av bilden påverkar allt jag gör min omgivning. 

Tankar i morgonsol