... är när ens eget ljus får lov att lysa obehindrat tillsammans med en annan människa.

Och när en annan människas ljus får lov att lysa obehindrat tillsammans med mig.

Kärlek är att släppa fri och stå kvar i tillit till att vi har varandra. Om vi behöver ha varandra. Men kärlek är också att våga se att jag älskar ... men att jag inte nödvändigtvis vill leva med den (eller dom) jag älskar.

Alltså är jag fri att älska vem jag vill, även de som jag tycker sårar mig. Men jag behöver inte leva med det.

Och egentligen finns det ingen sorg i det, snarare en oändlig rikedom, för tänk så mycket kärlek som står öppen för mig om jag bara bejakar den. Tänk att älska hur många som helst, men vänta med att leva med någon tills den kommer som delar min väg, för att den personens väg är samma som min egen. Och så länge vi delar väg går vi tillsammans, och om vi kommer till en skiljeväg så går vi åt var sitt håll. Utan att sluta älska varandra.

Vad beror det på att vi sätter upp så mycket hinder?

Så mycket kärlek det finns att få!

till frågan "vad är kärlek?"

Världens största fråga?

Kärlek blandas konstant ihop med rädsla. Tänk om vi vågade älska utan rädsla.Vilken befrielse det skulle vara. Bara öppna hjärtat utan oro för att någon skulle kunna såra det. För ingen utom jag själv kan såra det.