Manne skrev i en kommentar: 

"Handlar det om förutfattade meningar verkligen??

Jag läser att det handlar om ens egna farhågor som blottas då vi inte tycks nå varandra, i frågor som ligger nära någon typ av egen rädsla.

Men, är det verkligen så generellt??

Det gemensamma ovan verkar ju vara just rädsla för något, och att det kanske det som är den egentliga förutfattade meningen.

Oavsett kön."

Visst handlar det om rädsla! Men finns det inte vissa grundläggande rädslor som samhället bygger på? Och som är förknippade med vilket kön man tillhör?

Den oklara skillnaden mellan att vara en man eller att vara en kvinna gör att vi ofta hamnar i ett spel där alla möjliga ingredienser ingår. De "osynliga" värderingar vi fått med oss från vår uppväxt skapar den här rädslan. För kvinnor kanske en rädsla för att inte få en man, eftersom det verkar som om värdet på en själv stiger om man har en man (detta är INTE min personliga värdering, bara något jag har tyckt mig uppfatta), för män kanske en rädsla för att inte räcka till för en (ständigt?) behövande kvinna. 

Samhället bygger ju på den gamla grunden att kvinnor ska bli försörjda av männen, och ta hand om barnen ... fortfarande, trots allt. Vilka rädslor är inte givna av en sådan prägling?

Gudskelov så håller det på att förändras, vilket bör vara en befrielse både för män och för kvinnor! Men innan det är förändrat kommer det att vara förvirrat för många, många.

Tänker att det är viktigt att kvinnorna känner att de kan klara sig själva, att de är "sig själva nog", så att de utifrån det kan börja möta män utan att sätta sig själva i underläge genom att utgå från att de är "det andra könet". Viktigt att de kräver löner som motsvarar männens, kräver utrymme och respekt för sin värderingar, ser sina egna kvaliteter och värdesätter dem. Då kan kvinnorna välja att behöva en man för att hon vill utforska vad kärlek är tillsammans med honom.

För det tror jag är vad i alla fall jag är här för ... att utforska ljuset i kärleken på alla plan. 

min älskade om generaliseringar och omedvetna idéer som kvinnor och män har om varandra. Vilken snårskog! Vilken utmaning att försöka förstå det som är som livsluft i min fantasi om hur världen ser ut!

Män säger: " Jag skulle kunna tänka mig att leva ensam. Det är enklast att vara själv, tänk om jag vore en eremit, inga andra att ta hänsyn till".

Kvinnor hör: " Jag behöver inte dig, jag är mig själv nog, du betyder inget för mig".

Kvinnor säger: " Jag älskar dig. Jag vill leva med dig resten av mitt liv"

Män hör: " Jag behöver dig, klarar mig inte själv, överge mig inte, det klarar jag inte!"

Hur ska vi kunna mötas om vi hela tiden har förutfattade meningar om varandra som handlar om att en är kvinna och en är man, istället för att se att ... där, mittemot mig, sitter en annan människa, en människa som jag är intresserad av att lära känna, utforska och förstå, bortom mina egna föreställningar om vad som är sant och inte, bortom manligt och kvinnligt, bortom värderingar om bra eller dåligt ...