solen och värmen. Känner mig stärkt och trött samtidigt. Har jobbat intensivt efter hemkomsten, men det är ok, eftersom jag är så påfylld.

Det som fascinerar mig så kopiöst just nu är de ständiga påminnelserna om att allt ligger hos mig. Nej, inte så att andra inte kan vara dumma, visst kan dom vara det, men det är bara hos mig det kan ramla ner en tavla. Det är bara jag som har ansvar för mina tavlor. Den här fattigdomstavlan som föll i mitt huvud för några veckor sedan, den var bara min och ingen annans. Men just då, just när jag var inne i den, så kunde jag inte se att det låg hos mig.  Av erfarenhet kunde jag veta det, men jag kunde inte känna det. Inte förrän efteråt.

Och då gäller det att ta hand om den tavlan och inte låta den ligga kvar och grumla livet för mig fler gånger. 

Tack gode gud för att jag fått gåvan att använda mig av inre bilder. För det hjälpte mig verkligen att lösa upp "hårbollen" och se andra saker i det fattiga livet som var vackra. 

Kanske skriver jag mer om det en annan dag.