att det ligger hos mig själv ... det är en utmaning som jag hela tiden går bet på. Det är som att slinta med blankslitna trätofflor på en hal klippa vid havet. Man går där helt lugnt och plötsligt har man halkat till och det blir fel.

Jag vill bara väl, vill bara "göra bra", hjälpa, ordna, fixa till ... och så har jag blivit för ivrig, för "på", för duktig ...  behöver verkligen lära mig att även nära och kära kan själva ... 

Tur att jag har mycket kärlek runt mig, kärlek som tillåter att jag är som jag är och att jag får göra mina missar och ändå vara älskad.