... skrev jag det här:

Jag är en vandrare i kosmos

Jag är en vandrare i kosmos 

Jag är en vandrare i kosmos

Jag hittar inte hem

Och jag undrade mycket om jag någonsin skulle hitta hem, om jag någonsin skulle förstå, mig själv och min omvärld.

Femton år senare kom dessa orden och med tillhörande bilder, utan tankar på vad jag skrivit tidigare, utan tankar på någonting egentligen:

Så stod jag då

i hallen

en dag och tittade mig förvånat omkring

Välkommen, sa jag

lycklig

till mig själv

Du har kommit hem

Jag vet inte var 

jag varit

alla dessa år

sa jag

Det vet inte jag heller

svarade jag

Men nu är du hemma

Förlåt

För att jag inte visste

För att jag inte förstod

Men nu är du hemma

Hos dig själv

Hos mig själv

Välkommen!