nackdel med att ha förmågan att vara analytisk ...

Den gör det svårare att släppa. Händer det något är längtan efter att förstå och "göra bra" så stark, att förmågan att bara släppa det som händer och ha tillit till att allt löser sig liksom kommer bort sig.

Har nog höga krav på mig själv, och svårt att förlåta om jag gör "fel". Tror att jag ska gräva ner mig och analysera vad som egentligen hände för att jag ska kunna förlåta mig själv. Som om intellektet kan lösa något.

Undrar om jag inte har allra svårast med förlåtelsen av mig själv? Det är lättare att förlåta andra. Som att jag hellre slår mig själv på fingrarna, än säger att jag är en bra människa som gjorde så gott jag kunde utefter mina förutsättningar, och det allra svåraste är att komma ihåg att det jag trodde jag gjorde inte ens hände eftersom alltihop är en dröm, en illusion.

Det som en vän en gång kallade för självhat styr fortfarande mer än jag vill.

Men jag förlåter mig själv för det.

I alla fall snart ...

:-)