ska jag sätta igång och städa ...

Jag tänker ibland på Tommy Hellstens ord: Om du inte tycker om fotspår i ansiktet, varför ligger du då på golvet?

Dom är bra. En gång i tiden fick dom mig att inse vissa saker. En gång i tiden behövde jag läsa dom.

Men hur är det idag? Behöver jag dom idag också eller finns det i mig ett minne av hur det var, som gör att jag helt enkelt är RÄDD för att få fotspår i ansiktet? När ligger man på golvet? När är man omtänksam och kärleksfull och när tappar man bort sig själv och gör allt för att vara till lags? När står man kvar i sin kärna och sin övertygelse och när kör man över andra för att få sin vilja igenom?

Andras minnen och präglingar är inte samma som mina. Ingen har samma filter att se ut på världen igenom, för ingen har likadan bakgrund som någon annan. Inte ens de som fötts inom samma familj. Dessutom föds vi som olika individer. Det är bara vars och ens fantasi om hur världen ser ut som påverkar hur vi möter den.

Så jag antar att det är bara min känsla av om jag låter mig bli "gådd" på, som avgör vad som är rätt och fel. Känner jag mig kvävd, negativ, insnärjd så kan jag ta det på allvar, även om jag också kan försöka genomskåda anledningen till mina känslor. För jag vet att ingen utanför mig själv kan få mig att känna detta, eftersom jag i grunden alltid är fri. Om inte annat så är jag fri att gå.

Men mina gamla präglingar kan komma upp till ytan av vissa uttryck, vissa handlingar, vissa stämningar.

Genom att det kommer upp till ytan får jag hjälp att se och rensa ut det och verkligen, verkligen bli fri. Inte bara i tanken utan också i det praktiska livet, här och nu. Och är jag inte bunden känslomässigt till något förflutet, har jag möjlighet att vara här och nu, fullkomligt närvarande i ett enda stort ÄR.

 

Manne

18 maj 2008 13:05

*ler*
Städade du inte just?? Här i bloggen menar jag!
Några väl formulerade tankar, som får skjunka in ett tag....
Att vara fri. Det måste ju vara det som är strävansvärt...

Vi är de vi är, svårare än så är det egentligen inte....men hur, HUR, når vi dit...?

 

Alexandra

18 maj 2008 18:52

Konstigt nog (och det menar jag verkligen), konstigt nog kan städandet vara en meditativ rörelse. Om man inte blir avbruten ... liksom bloggandet kan vara det. Det går att uppleva ÄR i det ... Nu tror jag att jag ska sätta mig och måla. Det var länge sedan. Och det är så skönt.

:-)

 

Manne

18 maj 2008 22:28

Lycka till med att frigöra dig med penseln i handen!!

*kram*

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

jaget bortom vanan att känna jaget bortom känslan   Att förstå centrum förbi linjerna av årsom gått år som format och skapat det jag kanske en gång trodde var jag   Men jaget är upplöst i trygg förvissning om att det bortom bortom ...

Jag möter människor som säger sig vilja förändra sina liv. De är missnöjda och vill ha något annat. En del har tänkt till och säger sig veta vad de vill ha, andra påstår att de bli glada bara allt var annorlunda.   Men det är enkelt att förändra ...

är konstig. Här sitter jag vid min dator en hel kväll, fast jag har ett liv att leva ... Det är som om jag väntar på att det ska bli roligare, men det blir det inte. Det är ju ändå bara en dator jag sitter vid. Det roligaste i kväll var när jag träna...

I tanken lever tron att sedan ska jag ... sedan kommer dom ... jag minns när ... då var det ...   Men tanken har ingen substans tanken har ingen mening tanken har ingen verklighetsförankring   Bara i nuet finns verkligheten närv...

bli alldeles knäpp av att se alla rubriker om politiker som avgått med hela sin lön kvar resten av livet, samtidigt som de jobbar fullt på ett nytt jobb. Eller koncernchefer med fallskärmar på hur mycket som helst. Eller vinster på poker, triss eller...