att dra sig upp ur det där hålet ... är inte helt lätt eller självklart. Det handlar om att släppa gamla identifikationer och se att jag inte är någonting av dem.

Släppa tanken på att jag är någons dotter, någons mor, någons syster, att jag är barn av min tid, av min bygd, att min bakgrund format mig. Släppa tanken att jag är en del av min kultur och att jag har vissa förutsättningar och inte andra. Släppa tanken att mitt jag symboliseras av min kropp.

Självklart vill hålet suga tillbaka mig. Hur kan man släppa så uppenbara saker? 

Men det enda som är intressant är att se att jag är en del av ljuset. Liskom alla människor är. Att alla vi som lever här drömmer samma dröm eftersom vi är Ett. Vi symboliserar bara olika perspektiv av den drömmen, i den drömmen.