en djupare insikt om hur det skulle kunna vara igår. Ett helt annat perspektiv, på djupet. Jag kan inte sätta ord på det. Total frihet. Ingen identifikation med kroppen som mitt jag. Stillhet och klarhet.

Men hur översätts det till en kärleksfull kommunikation med tonåringen som hävdar att han har rätt att spela hårdrocken precis hur högt han vill? Att livet inte är värt att leva om han inte får spela när han vill och hur högt han vill?

Hmmm ... det kommer väl. Insikten om hur den kommunikationen ska gå till.  

Tålamod.

Anar att jag har något mycket viktigt framför mig, något som har med relationer att göra. Och kommunikation.

Tydlighet.

Enkelhet.

Och att stå kvar i det som är jag.

Prestigelöshet.