illusionen vi lever som en väv. En väv av energitrådar som bildar livet här. Vi är komprimerad energi och allt runtomkring oss som vi inte ser men som ändå styr oss är inte lika komprimerad energi. Allt vi ser är komprimerat. Allt vi inte ser är det inte. ?

Så slog det mig i fredags, på väg till en meditationskurs, att energi är känslor. Vi bygger upp vår värld med hjälp av känslor. Vi väver vår värld med hjälp av känslor. Det är känslorna som skapar kluster av föreställningar som ibland gynnar oss och ibland slår undan fötterna på oss. Till och med jag, som människa, är något skapat utifrån känslor. Mina förfäder har vävt en väv där jag är en naturlig del, där det är självklart att någon som jag föds.

Men jag som kommer hit till den förberedda väven är bara ljus. Och ljuset kan förändra allt. Det kan genomlysa illusionen. Eller inte.

Så tänker jag att allt jag gör påverkar illusionens väv. Bara genom att leva väver jag vidare på den. Och varje val jag gör skapar nya trådar och nya mönster. Att se en film som bygger upp mig bidrar till en väv som blir lättare att leva i. Att göra motsatsen gör också motsatsen. Att äta på ett sätt som jag blir äkta glad av skapar en väv med möjligheter. Att möta människor kärleksfullt och förlåtande bygger en helande väv. Allt, allt jag gör påverkar. Inte bara det jag gör, utan också det jag tänker skapar i väven. Det är därför förlåtelse är så viktigt. Inte att förlåta det som har hänt, utan att förlåta så att jag kan inse att det aldrig har hänt, för allt är en illusion. Då bidrar jag inte till att göra illusionen verklig. Varje person jag kan förlåta gör att jag förlåter den aspekten i mig själv. Varje gång jag kan förlåta mig själv och komma förbi mitt självhat, så har jag förlåtit alla andra för de inbillade oförätterna.

Ju mer vi rensar från nedbrytande kluster desto lättare blir det att leva. Ju renare väven är desto mer kan ljuset bryta igenom.

Och till slut ...

:-)