kan känna att det här känsloklustret är som en underjordisk böld. Den har legat djupt nedbäddad länge. Och nu håller jag på att avtäcka den. Det är inget som jag känner lust inför precis. Men jag har nog inget val. Om man skalar bort illusion efter illusion, är det oundvikligt att komma ner och frilägga det minst tilltalande.

Jag kommer fortfarande inte åt det på ett medvetet plan. Det finns en massa känslor kopplade till det (klustret), som en känsla av att vara utsugen, vaksamhet, misstro. I min fantasi är bölden verkligen frilagd ... jag kan se varet framför mig.Det ser rätt äckligt ut. Kanske kan jag helt enkelt gå den vägen att jag tvättar rent ordentligt (bildligt talat, i fantasin), lägger på desinfektionsmedel och ett läkande omslag.

Jag måste inte förstå allt.

Förlåtelse är att se att det som jag trodde hände aldrig hände.

Måste bara påminna mig om det.