ett beslut och satt igång en process som handlar om att en gång för alla rensa ut en gammal vän.

Det är verkligen så att man kommer fram till nya gamla saker när utrensningarna gör sitt jobb. Ju mer som slöjas av desto mer kommer fram. Den här gamla vännen är en kär, kär vän som under årens lopp har tagit en enorm massa energi. Eller jag har givit bort den. Nu är det definitivt färdigt med det. När jag ser tillbaka genom åren ser jag många tillfällen där jag inte stått upp för den jag är av (missriktad?) hänsyn till min vän. Redan i skolan backade jag för att inte ta för mycket plats. Det har varit en komplicerad relation med mycket underliggande strömningar. Som jag inte förstått förrän nu. Flera år efter att vi har slutat umgås.

Märkligt.

Nu vill jag göra mig fri från detta känslomässigt osunda band. Jag försöker att se klart på alltihop, men det är lite som en blind fläck. Jag tror inte att vännen ville mig väl. Jag tror att det fanns avundsjuka med i bilden, trots att jag aldrig förstod det då. Många gånger kände jag mig sviken och illojalt behandlad. Någon gång försökte jag ge igen med samma mynt, men kände mig alltid hemsk efteråt. Jag tror att jag var rädd.

Jag vill genomskåda vad som skedde, se klart på det, och så småningom också förlåta. Inte förlåta som jag brukat genom att överse med det som hänt, utan verkligen, verkligen förlåta, inse att det som hände aldrig hände eftersom allt jag lever i är en illusion. Och att vännen är rent ljus precis som jag och alla andra.

Det ska bli skönt att bli fri från det.