jag har haft lätt för att tappa bort mitt fokus i kontakt med andra. Har känt in, känt av, förstått, balanserat, rättat till i all oändlighet och på gott och ont.

Det har säkert fyllt ett syfte.

Men om jag ska ha kvar mitt eget fokus behöver jag hitta ett sätt att kommunicera där jag inte går in i någon annans "mående" , även om jag kan se det, och ha respekt för det, och där jag inte låter mig dras med av stämningar som inte är mina, eller laddningar som inte är mina.

Det handlar om att ha kvar perspektivet som ligger bortom min identifikation med kroppen och egot. Att göra så befriar mig.

Det är jag som skapar det jag möter genom att jag väljer perspektiv. Och det är en insikt som går djupare och djupare ju mer jag försöker leva det.