skäms faktiskt en liten aning ... datorn har varit i alla fall tillräckligt frisk för att användas ett tag nu ... men jag pratar i telefon varje ledig stund! Och jag skäms inte så mycket, bara en aning. Tack för att ni brytt er! Livet förändras. Läste hos Fru Fundersam för ett tag sedan att bloggare kommer och går. Vad konstigt, tänkte jag stilla för mig själv. Det som är så roligt. Inte skulle jag sluta med det ... och det vill jag inte heller. Men det gåååår inte att få ihop allt man vill göra. Att vara utan datorn så länge och dessutom bli så kanonsjuk som jag blev och dessutom få en ny vän långt bort, allt på en gång, fick mig liksom att bli befriad från beroendet av datorn. Det kan gå ett par dagar innan jag kollar mailen nu. Förut kollade jag ett par gånger om dagen. Livet ändrades fort, och jag kan plötsligt förstå att bloggare kommer och går. Än så länge behåller jag den här bloggen. Den passar mig och jag gillar den. Men jag kommer inte vara skriva så ofta. Och det är bra så.På torsdag ska jag hålla ett föredrag om fantasins påverkan på våra liv. Känner mig väldigt inspirerad och har suttit åtminstone halva dagen idag och skrivit ner mina tankar. Jag vill lyfta fram fantasin som det viktigaste instrumentet för vår överlevnad och lycka. Fantasin är havet som våra tankar och känslor simmar i, luften vårt sinne andas, jorden vi växer ur och elden som gör att vi brinner. Allt vi gör, säger och tänker grundar sig på vår föreställning om vad livet är. Och alla har vi vår egen idé om vad det är. Det vi fick med oss som barn präglar vår uppfattning om oss själva. Vi blåser upp oss eller trycker ned oss, allt beroende på våra fantasier om vem vi är i förhållande till omvärlden. Jag säger det inte för att nedvärdera våra värderingar. Tvärtom, jag säger det för att ge fantasin det värde det egentligen borde ha. Genom vår fantasi skapar vi världen. Det är verktyget som gör att vi skulle kunna skapa himmelriket på jorden. Människor är inte onda. Men tror vi att de är det så blir det en sanning. Människor kan vara dumma, oförnuftiga, utan kunskap, inte ha bättre vett, må väldigt dåligt, känna stark smärta, men de är inte onda. Alla bär sitt ljus inom sig vare sig det syns eller inte. Det är bara om vi glömmer det som oförstånd ser ut som ondska. Det är därför det är viktigt att våga bejaka sitt eget ljus ... för det är bara ljuset som kan lysa upp mörkret. Hmmm. Känner plöstligt när jag sitter här och skriver att det är väldigt roligt att vara tillbaka ... kan det vara bra att känna så? Blir jag tvungen att sitta uppe på nätterna för att hinna skriva? Bli trött och utsliten för att jag måste sköta min blogg? Få svårt att sköta mina relationer?Nej, skoja bara. Så illa ska det inte bli. Men det är verkligen kul att sitta här igen och låte fingrarna flyga över tangentbordet utan att vara alltför eftertänksam. Jag har tänkt på er i alla fall ... ler