inte alls vad jag hade tänkt att skriva om idag ... så det kan bli. Jag hade tänkt att skriva om alla de människor som mår så dåligt att enda sättet att känna sig levande är att nästla sig in i sin omgivnings rädslor och manipulera dem. Men allt handlar till syvende och sist bara om en själv, och de människorna är fantastiska hjälpare om man vill hitta in i sig själv och sitt eget centrum. För det är enda sättet att bemöta dem. Att vara fullständigt i balans. Allt annat gör att man dras in i deras spel, deras verklighet.Så jag tackar alla dessa personer jag haft runt omkring mig med dessa drag ... tack exet, tack exkompisen, tack fd jobbarkompisen, tack vännens flickvän. Ni har utmanat mig och verkligen i grunden hjälpt mig att hitta min styrka och min stabilitet. Utan er hade jag aldrig varit tvungen att säga ja till mig själv på det sätt som jag fått göra nu.Så var det sagt!Godnatt och dröm vackert ...

imorgon ska jag prata om mina tankar och erfarenheter ... det känns kul och pirrigt. Det kanske bara kommer en person. Jag vet i alla fall bara om en person som ska komma. Det är ok, det med. Rätt vad det är får jag yrsel när jag tänker på det, att jag ska hålla ett föredrag, menar jag, men sedan går det över. Det blir som det blir. För länge sedan, kanske tio år sedan, lovade jag på våren att hålla ett föredrag på hösten. Hela den sommaren var bortkastad. Jag fick rampfeber redan i maj. Kommer inte ens ihåg nu vad det var jag skulle prata om. Mycket har hänt sedan dess. Det är tur att man förändras.Något har verkligen skett inom mig, sedan januari när jag första gången kände att jag avslutat något och gick något nytt till mötes. Kan inte riktigt sätta fingret på det, men jag tror att det har med rädsla att göra. Känner mig så mycket mindre rädd. För vaddå? Vet inte ... livet kanske? Har nog alltid på ett eller annat sätt upplevt att livet här på jorden är smärtsamt. Men har varit bra på att stänga av både rädslan och smärtan. Tråkigt nog har jag på så sätt stängt av en del av känslolivet. Nu har något öppnats.Tror att det är det som är förändrat. Som om jag har ett nytt perspektiv och utifrån det perspektivet behöver jag inte längre vara rädd. Min nya "fantasi" om världen kanske handlar om att jag kan vara fullständigt trygg vad som än händer. Vi får se. Vill lägga in en dikt som jag träffade på för många år sedan. Vet inte vem som har skrivit den. Den slår an en ton i mig som jag inte kan förklara. Det är som att jag på ett plan vet att den är absolut sann. Men inte med mitt medvetna jag utan med något som ligger under ytan precis utom räckhåll. Jag vet inte vem som har skrivit den, så är det någon som vet så säg gärna till.Älvan sade:De ömtåliga och tunnhudade har en särskild uppgift inom stammen:Att känna vindar och farori främmande trakter,att fånga de hemliga tecknen,de förgiftade pilarna,fånga dem på sin nakna hud,sina spända sinnen.Så bygger de svaga och föraktadeen blödande mur kring de starka,bevarar med såren och synernade oberördas liv.