deckare ... den var bra. Men den satte igång hjärnan. Camilla Läckberg har skrivit den och den hette Predikanten. Två män blir galna av att tro att de har en gåva att hela och dödar folk i bästa välmening.

Deckare leker med vår rädsla, är det inte så? Det kittlar oss att tänka på vilka hemska saker andra människor kan tänkas göra. Och så den tysta undran, skulle jag också ...? nej, inte jag ... väl?

Vi kan nog göra vad som helst, vi människor, om vi blir satta i trängda lägen. Men det är ju också så att vi har ett val. Alltid. Hmmm. Får tänka mer på detta. Svaren finns såklart inte, men tror att det är viktigt att ändå ha reflekterat.

Frågan i slutändan kanske alltid blir: Vem är jag?

Snart dags att jobba igen.