mig berörd idag. Inte minst på grund av ett samtal med en vän igår. Men också av ett samtal med en annan vän idag.

Att våga beröras är att leva. Att inte låta våra rädslor hindra oss från att öppna hjärtat. Att gå igenom smärtan och hitta kärlek ... i sig själv.

För smärtan är en illusion. Inte lyckan.

Någon kanske tänker att smärtan måste till för att vi ska veta vad lycka är. Tja, kanske. Jag säger inte emot. Men tänker att lyckan känner vi när vi når den, oavsett om den föregåtts av smärta eller inte. Lyckan är.

Bakom allt det där andra, den outsägliga sorgen, den totala förnedringen, den allt tillintetgörande vreden, finns den. Lyckan. Inte så lätt att se. Kanske inte ens så lätt att tro på. Men den finns där.

Längtan är en bra början.