med en vän om att våga bli berörd och att våga beröra.

Kanske väljer vi omedvetet bort den innersta, innerligaste beröringen av rädsla för att det ska göra ont.

Men tänk om det inte gör ont? Tänk om det istället befriar. 

Det är med dina händer du talar till mig
Inte med dina ord och ögon
Inte med någon annan del av dig själv
Såsom med handen
Därför om du frågade hur
Jag längtar efter dig skulle jag svara
Det är din hand
Min hand i din varma
Mot min rygg din hand
Din hand kring mitt hjärta

        Ann Smith
 

är det nu. Känns som jag behöver komma ikapp efter att jag var sjuk en vecka. Föredraget gick bra,tror jag. Men det kom bara tre stycken. Jag är inget känt namn och solen strålade, arrangören sa att det var anledningen. Jag vet inte, men vi hade det väldigt trevligt och jag fick berättat det jag ville, på det stora hela.Förr kunde jag få jätteångest efter ett framträdande, men idag har jag bara anat som en skugga av ångest som ibland dragit fram i hälarna på mig. Det har räckt att jag påmint mig om att det bara är en fantasi jag har som skapar den ångesten, för att den skulle försvinna. Ångesten har alltid handlat om att jag inte skulle vara tillräcklig för vad jag företar mig, Tillräckligt bra, god, klok, snäll, duktig, ödmjuk och så vidare i all oändlighet. Totalt okreativt, men ändå så starkt har det varit. Kanske är det brutet nu. Kanske var det bra att det bara kom tre till föredraget. Så fick jag träna på att vara sann med mig själv inför andra. I lite mindre format, liksom.Ska inte fastna här nu, mer jobb imorgon och viktigt att komma i säng i hyfsad tid ...Godnatt, dröm bara vackra drömmar!

inte alls vad jag hade tänkt att skriva om idag ... så det kan bli. Jag hade tänkt att skriva om alla de människor som mår så dåligt att enda sättet att känna sig levande är att nästla sig in i sin omgivnings rädslor och manipulera dem. Men allt handlar till syvende och sist bara om en själv, och de människorna är fantastiska hjälpare om man vill hitta in i sig själv och sitt eget centrum. För det är enda sättet att bemöta dem. Att vara fullständigt i balans. Allt annat gör att man dras in i deras spel, deras verklighet.Så jag tackar alla dessa personer jag haft runt omkring mig med dessa drag ... tack exet, tack exkompisen, tack fd jobbarkompisen, tack vännens flickvän. Ni har utmanat mig och verkligen i grunden hjälpt mig att hitta min styrka och min stabilitet. Utan er hade jag aldrig varit tvungen att säga ja till mig själv på det sätt som jag fått göra nu.Så var det sagt!Godnatt och dröm vackert ...

imorgon ska jag prata om mina tankar och erfarenheter ... det känns kul och pirrigt. Det kanske bara kommer en person. Jag vet i alla fall bara om en person som ska komma. Det är ok, det med. Rätt vad det är får jag yrsel när jag tänker på det, att jag ska hålla ett föredrag, menar jag, men sedan går det över. Det blir som det blir. För länge sedan, kanske tio år sedan, lovade jag på våren att hålla ett föredrag på hösten. Hela den sommaren var bortkastad. Jag fick rampfeber redan i maj. Kommer inte ens ihåg nu vad det var jag skulle prata om. Mycket har hänt sedan dess. Det är tur att man förändras.Något har verkligen skett inom mig, sedan januari när jag första gången kände att jag avslutat något och gick något nytt till mötes. Kan inte riktigt sätta fingret på det, men jag tror att det har med rädsla att göra. Känner mig så mycket mindre rädd. För vaddå? Vet inte ... livet kanske? Har nog alltid på ett eller annat sätt upplevt att livet här på jorden är smärtsamt. Men har varit bra på att stänga av både rädslan och smärtan. Tråkigt nog har jag på så sätt stängt av en del av känslolivet. Nu har något öppnats.Tror att det är det som är förändrat. Som om jag har ett nytt perspektiv och utifrån det perspektivet behöver jag inte längre vara rädd. Min nya "fantasi" om världen kanske handlar om att jag kan vara fullständigt trygg vad som än händer. Vi får se. Vill lägga in en dikt som jag träffade på för många år sedan. Vet inte vem som har skrivit den. Den slår an en ton i mig som jag inte kan förklara. Det är som att jag på ett plan vet att den är absolut sann. Men inte med mitt medvetna jag utan med något som ligger under ytan precis utom räckhåll. Jag vet inte vem som har skrivit den, så är det någon som vet så säg gärna till.Älvan sade:De ömtåliga och tunnhudade har en särskild uppgift inom stammen:Att känna vindar och farori främmande trakter,att fånga de hemliga tecknen,de förgiftade pilarna,fånga dem på sin nakna hud,sina spända sinnen.Så bygger de svaga och föraktadeen blödande mur kring de starka,bevarar med såren och synernade oberördas liv.

skäms faktiskt en liten aning ... datorn har varit i alla fall tillräckligt frisk för att användas ett tag nu ... men jag pratar i telefon varje ledig stund! Och jag skäms inte så mycket, bara en aning. Tack för att ni brytt er! Livet förändras. Läste hos Fru Fundersam för ett tag sedan att bloggare kommer och går. Vad konstigt, tänkte jag stilla för mig själv. Det som är så roligt. Inte skulle jag sluta med det ... och det vill jag inte heller. Men det gåååår inte att få ihop allt man vill göra. Att vara utan datorn så länge och dessutom bli så kanonsjuk som jag blev och dessutom få en ny vän långt bort, allt på en gång, fick mig liksom att bli befriad från beroendet av datorn. Det kan gå ett par dagar innan jag kollar mailen nu. Förut kollade jag ett par gånger om dagen. Livet ändrades fort, och jag kan plötsligt förstå att bloggare kommer och går. Än så länge behåller jag den här bloggen. Den passar mig och jag gillar den. Men jag kommer inte vara skriva så ofta. Och det är bra så.På torsdag ska jag hålla ett föredrag om fantasins påverkan på våra liv. Känner mig väldigt inspirerad och har suttit åtminstone halva dagen idag och skrivit ner mina tankar. Jag vill lyfta fram fantasin som det viktigaste instrumentet för vår överlevnad och lycka. Fantasin är havet som våra tankar och känslor simmar i, luften vårt sinne andas, jorden vi växer ur och elden som gör att vi brinner. Allt vi gör, säger och tänker grundar sig på vår föreställning om vad livet är. Och alla har vi vår egen idé om vad det är. Det vi fick med oss som barn präglar vår uppfattning om oss själva. Vi blåser upp oss eller trycker ned oss, allt beroende på våra fantasier om vem vi är i förhållande till omvärlden. Jag säger det inte för att nedvärdera våra värderingar. Tvärtom, jag säger det för att ge fantasin det värde det egentligen borde ha. Genom vår fantasi skapar vi världen. Det är verktyget som gör att vi skulle kunna skapa himmelriket på jorden. Människor är inte onda. Men tror vi att de är det så blir det en sanning. Människor kan vara dumma, oförnuftiga, utan kunskap, inte ha bättre vett, må väldigt dåligt, känna stark smärta, men de är inte onda. Alla bär sitt ljus inom sig vare sig det syns eller inte. Det är bara om vi glömmer det som oförstånd ser ut som ondska. Det är därför det är viktigt att våga bejaka sitt eget ljus ... för det är bara ljuset som kan lysa upp mörkret. Hmmm. Känner plöstligt när jag sitter här och skriver att det är väldigt roligt att vara tillbaka ... kan det vara bra att känna så? Blir jag tvungen att sitta uppe på nätterna för att hinna skriva? Bli trött och utsliten för att jag måste sköta min blogg? Få svårt att sköta mina relationer?Nej, skoja bara. Så illa ska det inte bli. Men det är verkligen kul att sitta här igen och låte fingrarna flyga över tangentbordet utan att vara alltför eftertänksam. Jag har tänkt på er i alla fall ... ler