förhöra sonen på läxan efter att jag bakat tårta till morgondagen och dottern gjort köttfärssås till nio personer. Tårtan är mitt bidrag till min födelsedag som firas ihop med en annan släkting som fyller år samtidigt. Vi har handlat och planerat och jag har bakat, som sagt. Dottern och sonen ska iväg på skidresa och har förberett mat att frysa in och ta med. Fast sonen har läst inför prov.Så det blev sent ikväll igen, men blev en härlig dag. Ska bli skönt att landa i sängen.Våren är på väg ... nåja, det dröjer kanske lite innan värmen kommer, men ändå! Ljuset har kommit en bit på väg och när solen lyser kan man ändå känna att det pirrar till lite av vårkänslor.Godnatt vackra människor!

det helt annorlunda. Fick "tag" i mig själv och känner en enorm kraft istället. Dansat, strukit, ringt viktiga samtal och dammsugit. Fast först åt jag. Snart ska jag jobba. O allt är som det ska vara.

det är kul att sitta här och läsa och skriva så känns det som om jag tappar energi av att vara stilla i kroppen. Skulle kunna sitta här hela dagen om jag inte hade jobb senare, men en märklig känsla sprider sig. Det är det stora vemodet som är på väg att rulla in ... men den här gången har jag inte lust att ta emot det. Så jag byter fokus och går och äter och städar behandlingsrummet. För jag behöver inte acceptera att det tar över mig. Om det gör det kan jag verkligen inte fatta några goda och bra beslut. En gång för länge sedan, när jag var elva år, gick jag genom dörrarna till en flygplats. Precis när jag gick igenom var det en röst som sa: Du kan allt du vill ... om du bara vill tillräckligt mycket. Och jag visste att det var sant, en sådan där total sanning, som man bara vet ibland. Det kändes ända in i märgen. Varför kom det upp nu? ... tror att det har att göra med att jag kan välja mellan att gå in i melankolin och att inte göra det. Och nu är jag medveten om det. Det var jag inte då. Har tagit ett tag att fatta, minst sagt.Melankolin lägger locket på all känsla av att klara av något. Den får mig att tappa tron på mig själv. Att bestämma om ett nytt jobb på sådana grunder är vansinnigt. Att agera, skapa eller göra vad som helst från det perspektivet är vansinnigt. Och jag behöver inte längre vara utlämnad till det. Vilken tur!Så jag väljer att se att jag är fri, värdefull och skapande. Men får jobba på det.