jag är trött nu. Känner inte riktigt det. Känner mig mest avstängd. Blev en väldigt bra träff förut. Lite meditation och mycket samtal om vad det innebär att vara ett Jag. Vad är ett Jag, vem är Jag?När man går in i stillheten får man lättare syn på saker som verkligen hänger ihop med det som uttrycker ens sanna jag.En av deltagarna fick en upplevelse av att vara som tjuren Ferdinand. Tvingad ut på arenan, med alla hot och alla som tittar. Men egentligen ville Ferdinand sitta under korkeken och lukta på blommor. Det var en sådan fin och talande bild. Och Ferdinand behöll sin övertygelse och handlade efter den trots att de runt omkring skrek och skällde och slet sitt hår och så vidare. Han till och med slickade matadorens bröst!För det mesta får vi bara panik därute på arenan och blir rädda eller trötta. Nu hade vi den här stunden att utbyta erfarenheter och stilla oss, och det räckte för att vi allihop skulle komma åt friden som bor inom oss och som visar vägen till vad vi egentligen vill.Jag berättade om gårdagen när jag slog följe med en man istället för att gå dit jag tänkt. Och vi talade om anpassning i förhållande till jaget. Jag återger en liten visdomsberättelse som en tredje av deltagarna berättade:En Mästare skickade sin lärjunge för att sälja en ädelsten på marknaden. Lärjungen fick inte sälja den för under 1000kr. När han kom till marknade skrattade man åt honom och gjorde narr av honom för att han försökte få så mycket pengar för stenen. Han höll på i flera dagar att försöka sälja den, men det gick inte. Besviken gick han hem igen och erkände sitt misslyckande. - Du ska få en ny chans, sa Mästaren och skickade honom till en ny plats där det bara fanns en person, men en som handlade med ädelstenar. Denne man blev mycket förtjust i stenen, så förtjust att han erbjöd lärjungen mångdubbelt för att få köpa den. Lärjungen blev stum av förundran. Han sålde den och gick hem. Han frågade Mästaren hur det kunde vara så att ingen ville han den på marknaden, när mannen som köpte den gav så mycket för den. - Man kan inte räkna med att alla människor ska kunna känna igen en ädelsten och förstå dess rätta värde. Och då kan man inte heller skänka bort den. Men när du träffar en människa som ser och förstår att uppskatta rätt då får du det den är värd.Det är samma sak med Ditt Sanna Jag. Du kan inte räkna med att alla andra ska se och förstå det underbara som finns i dig. Men du vet om det. Och det räcker för att värna om det tills du finner någon som kan möta det.Jag tyckte om den berättelsen. Också tjuren Ferdinand talade till mig. Och bestämde mig för att tacka nej till det eventuellt erbjudna jobbet. Så det har jag gjort ikväll. Verkligen. Men mitt nej blev till ett, nåja, kanske kan hjälpa till om jag inte blir anställd, inte så mycket anställd i alla fall ... en aning mesigt, faktiskt, men, men allt är en process och vi får se hur saker och ting utvecklas. Men jag kan inte säga nej till mig själv. Inte svika mig själv. Det känns i kroppen att jag skulle göra det, om jag skulle gå in i det här helt och hållet.Nu är jag trött och lite yr. Morgondagen kommer att gå åt till att spåna fram nya idéer. Med en helt annan person. Godnatt vackra människor!

gårdagen blev väl inte alls som jag tänkt. Tillbringade hela eftermiddagen med att försöka få ut texten från boken från den gamla "fådda" datorn i den kalla ytterhallen, in i antingen ett usbminne eller en cd skiva. Inget fungerade. Ville inte fortsätta skriva utan att ha hela texten med mig och kunde inte sitta ute i hallen (obekvämt och kallt). Så var det plötsligt dags för en helkväll med arbetskamraterna. Vi hade talat om att gå ut och svänga våra lurviga, men kom aldrig iväg utan satt och tjatade istället. Men det var väldigt bra att göra det. Vi behöver träffa varandra under mer avslappnade former där det finns utrymme för funderingar och tankar. Antagligen fanns det något bra med att inte få tillfälle att skriva också, fast jag inte för mitt liv kan begripa vad det var. Allt är som det ska vara. Att verkligen gå in i den känslan, låta den känslan växa inombords är ... stärkande. Och kanske är det så också? Inte bara en idé och föreställning. Kanske är det som Manne säger, att det var meningen att träffa den mannen igår. Han kanske behövde det. Eller så var det för att jag skulle upptäcka mitt mönster att jag så lätt "följer med" istället för att vara klar över mitt mål och gå dit. Och Stenbordet finns kvar ... :-)Nu ska jag iväg på meditation. Det är nog bra att komma iväg. Även om jag känner mig helt ok så finns en medvetenhet om att jag skulle kunna gå in i melankoli om jag är för mycket ensam. Och jag behöver inte det just nu.