olika traditioner går vi nu in i en ny tid, ett energiskifte. Mayaindianerna har talat om det, yogatraditionen talar om det, kristendomen, ja, det finns säkert många fler, för att inte glömma alla de alternativa riktningar inom det andliga som växer fram.
Och visst kan man känna att det händer något! Ordet som dyker upp i mitt huvud är mangling. Jag känner mig manglad av livet, fast det är ok. Inte särskilt tungt eller svårt, det är som det är.
Little Grandmother, en ung kvinna som tagit stor plats som taleskvinna för den "nya" tiden säger att igår, den 9 mars, gick vi riktigt in i den nya energin. Jag kan tro henne ... Andra talar om sådana här skiften som att dom äger rum över tid. Så är det naturligtvis också. Det här året och nästa kommer att vara turbulenta på många plan. Det gäller att fokusera på ljuset, hålla sig till centrum i varandet och inte låta sig dras med i det yttre dramat. Då blir det kopiöst mycket lättare. Dramat är bara drama. Sanningen ligger bakom dramat. Eller innanför. Jag föreställer mig en virvel (den nya energin). Kräver oerhört mycket om man ska virvla med i utkanten. Blir mycket lugnare att hålla sig i virvelns öga. Om man dessutom försöker göra motstånd mot alla förändringar, då blir det fruktansvärt jobbigt.
Så visst är det en utmaning vi står inför. Men det är så bra. Se på Nordafrika och vad som händer där. Det är något nytt. Jag tycker man kan märka det på så många olika sätt. Människor är över lag mycket öppnare, vaknare, vänligare. Och några är tvärtom, räddare, argare, ledsnare. Det blir så om man inte vågar följa med i flödet.
Framför allt är det barnen som kommer att skapa det nya. Det nya tänket, bejakandet av de nya känslorna, förståelsen för helheten, samförståndet. Förmågan att välja ett perspektiv på det som är som är konstruktivt, fruktbart och kärleksfullt.
Det kommer att bli väldigt annorlunda så småningom, det är bra. Mänskligheten växer upp och mognar. Vågar öppna hjärtat och förstår att det är hjärtat som är vägen, inte hjärnan.
God in every heart.
