kanske,eventuellt erbjudande om jobb igår. Sätter mig i en situation där jag behöver bli klar över lojaliteter till andra människor och lojalitetet till mig själv. Vad vill jag med resten av mitt liv?Eller kanske inte. Vad vill jag ha för inriktning, just nu, i mitt liv? kanske är en bättre ställd fråga. Vad behöver jag mest av allt för att må så bra som möjligt? Vad får mig att må bra?Mmmm, det känns som bra frågor att fokusera på. Hörs senare bloggen!

oväntade telefonsamtal kan göra kvällarna senare än beräknat. Det var ju inte meningen. Och sonen och dottern är fortfarande uppe ... Bostan Public ligger för sent!Telefonsamtalet gav mig mycket att tänka på. Undrar om det är enklare att dra sig undan till något kloster eller så. Men jag tänker sova gott inatt och hoppas att det klarnar vad jag ska göra och inte. Men nu hann jag inte läsa igenom alla bloggar jag tänkte läsa ikväll heller!Godnatt härliga människor ...

kväll igen! Kort inlägg.Ska sova och har inget (eller alldeles för mycket) att skriva. Känner mig så tacksam för det här forumet och för alla som vill kommentera eller bara läsa. Har en bild av ... jag vet inte ... en slags undre värld, men som i motsats till den vanliga undre världen, är mycket friare och ärligare och mycket mer kravlös än den alldeles vanliga vardagsvärlden. Här kan tankar sås och växa eller dö. Och vilket som är lika bra.Friheten är storslagen. Godnatt alla underbara!

i vårsolen, mellan jobben.Fick ett nytt perspektiv igår eller i förrgår på mitt obehagliga mail. Läste någonstans att det är bara mina tankar som bestämmer om jag kan bli sårad eller skadad av något som kommer utifrån.Det var som om jag bara behövde bli påmind. Fick ett helt annat perspektiv. Blev alldeles fri.Och nu pendlar jag. Håller hela tiden på och snuddar vid det negativa perspektivet, får styra upp mig och kommer tillbaka till det enkla och självklara. Och så, när jag inte är på min vakt så är jag där och smakar igen, på känslan av att vara en dålig människa, skam och skuld. Något inom mig nafsar mig i hälarna, något som vill ha mig tillbaka till att bli osynlig och värdelöshetsförklarad. Men än så länge kan jag stå upp för ljuset och kärleken och varken förkasta mig själv eller min missbrukande vän.I kväll är det meditation. Inte tonmeditation längre, vanlig meditation. Men det kommer att stärka mig så att jag inte ens behöver fundera över det här mer.Nu fortsätter dagen ...

kommit, kvällen är sen och det är mycket jobb i morgon. Den här veckan kommer att bli intensiv!Nu går jag ner till de små liven och gosar lite med dem innan jag slänger mig i bingen och somnar.Godnatt vackra människor!

sätter igång många tankar och känslor. Vad är människor kapabla att göra och i vilka sammanhang kommer det som kallas för ondska fram?Tiden före andra världskriget ... som egentligen är tiden efter första världskriget ... var fylld av massor med obearbetade känslor och trauman. Vad gör människor som bär på skräck och oförmåga att förstå och tolka sin omgivning? Flyr. In i en dimma som tillfälligt lindrar och dövar. Gör sig ännu mer blinda än de redan är. Stänger av. Slutar tänka själva. Och människor som slutar tänka själva, som inte utforskar vad deras "goda" dröm om livet är, blir farliga för att de är så lätta att styra. Visst är det lätt att ge upp sin dröm, sin inre sanning, för att få lov att vara i ett sammanhang, räknas, inte skapa sig ovänner, inte vara besvärlig ... men det är smärtsamt att svika sig själv. Och genom att svika sig själv skapas situationer som leder till att man känner sig främmande i världen.Om alla stod fast i sina "goda" övertygelser kunde ingen Hitler få grepp om samhället. Visst är det svårt. Även i det lilla sammanhanget. Kanske chefen på jobbet tenderar att utsätta en speciell person för trakasserier. Hur handskas vi med det? Vad gör vi? Blundar? Klappar på axeln i smyg? Kan man behålla sitt "goda" fokus och verka efter den sanningen i en sådan situation?Men i grunden handlar det igen om rädsla. Ingen kan styra människor åt "fel" håll utan att styra med rädsla. Och de flesta människor, bär på en massa rädslor, medvetet eller omedvetet.Jag tittar på mig själv efter det obehagliga mailet ifrån min vän. Vad hände med mig? Jag blev kall i hela kroppen. Händerna blev iskalla. Jag fick svårt att dra djupa andetag. Kände skuld. Och jag blev väldigt liten. Ville bli osynlig, försvinna. Som om jag inte fick finnas. Som om jag var fel. Gammal strategi, tänker jag. Mitt försvar när farliga saker hände mig som barn. Men djupt i mig finns det gamla kvar när jag får en (psykologisk) käftsmäll. Som en skada på ett träd syns på årsringarna när man fäller det, kommer skadan i det inre barnet fram när vissa situationer uppstår. Då är vi lätta att styra. Vare sig vi försöker göra oss osynliga eller slåss mot hela världen. För rädslan och vreden förblindar. Det är som en ögonbindel för klarseendet. Och när en folkmassa möter sin rädsla ... kan vad som helst hända. Vi får inte sluta tänka. På hur vi vill att världen ska se ut och vara. Vad vi vill att våra barn ska få med sig. Hur vi vill överlämna planeten till de efterkommande. Om vi vill ha krig eller fred. Svält eller välstånd. Inte för att bära världen på våra axlar. Utan för att kunna stå upp inför oss själva när vi ligger på dödsbädden och säga till oss själva att jag gjorde mitt bästa, jag gjorde det jag trodde på, jag försökte se till "det goda" i varje val jag gjorde. JAG försökte ta det ansvar jag kunde i det liv jag hade. Det är det enda vi kan begära av oss själva. Tankar i natten efter en fantastisk kväll.Godnatt!

ska vi fira vår femtioåring med ett besök i storstaden. Vi ska gå på Cabaret och äta middag i den stora staden. Ska bli jättekul. Finns en svag besk smak kvar av mailet jag fick igår, men det blir snabbt svagare. Jag kan och vill inte ta ansvar för hans smärta. Fokuserar på ljuset hela tiden. Glädje och kärlek, glädje och kärlek.Jag väljer själv vilken väg jag vill gå och jag går kärlekens och ljusets väg.Som en affirmation.Ha en härlig dag och kväll, världen!

o skön kväll med en god vän. Trams och allvar i soffan. Skönt.Godnatt, dags att drömma vackra drömmar ...