just ett mail från en vän med svåra drogproblem. Tycker mycket om honom. Men jag är en svår utmaning för honom, hela mitt sätt att leva, att jag mår bra, att jag väljer mycket alternativa vägar, att jag lägger stor tyngd vid kärlek som har mer med hjärtat att göra än vid könet.Alltihop är fruktansvärt för honom. Han ser det han vill se, det som finns inom hans destruktiva världsramar. Av misstag fick han ett mail som var ett utskick om att spara energi under fem minuter. Jag tror att han tolkade det som något mystiskt, övernaturligt, skumt, eftersom han frågade hur jag kunde skriva till honom om energier och att jag var alldeles för flummig för honom. Han skrev också att han inte var intresserad av mig. ? Ja? Men eftersom jag inte är intresserad av honom heller så är ju inte det något problem. Men som sagt ... han blandar ihop kärlek med relationen mellan en man och en kvinna, (som förhoppningsvis också innehåller kärlek), men kärlek är ju så mycket större!!! Han förstår inte att jag älskar mina vänner, men inte vill ha sällskap med dem för det.Åh, hans mail var så fyllt av rädsla och vrede att jag blev alldeles kall. Och jag kan inte göra något. Skrev ett svar där jag över huvud taget inte gick in i något av det han skrev, bara bekräftade honom så gott det gick på ett så varmt sätt jag kunde. Han kommer kanske att missuppfatta det också, men det kan jag inte göra något åt. Det är hans liv och hans val. Jag glömmer att det finns människor som lever så känslomässigt fattigt. Människor med perspektiv som är så snäva att de snubblar på sina egna tår. Som har så ont i själen att de hellre lever som levande döda än tar tag i smärtan och rensar ut den. Fan också!Vill inte att det han skrev ska påverka mig ... Borde kanske meditera och tona lite ...Sedan ska jag hem till en vän och äta middag. Det blir bra.

andningsövning. Ligg helt bekvämt. Känn hur luften flödar in och ut i kroppen. Detta sker automatiskt, du behöver inte hjälpa till på något sätt. Lägg märke till den lilla rörelsen som uppstår i kroppen. Det är som en våg som rullar fram och tillbaka i kroppen. Livets våg. Bara studera luftens rörelse, utan att värdera eller bedöma. Tänk på hur syret som strömmar in stärker och främjar dig. Hjälper hela kroppen på olika sätt. Gör musklerna mjuka och smidiga, hjärnan klar, hjärtat rofyllt, minskar smärtförnimmelser. Och tänk på att själva utandningen är en slags utrensning av koldioxid och slaggprodukter, sådant som du inte längre behöver. Du städar din kropp med hjälp av utandningen. ( I förlängningen kan man städa ut både tankar och känslor )Fortfarande utan att anstränga dig, använd fantasin och föreställ dig att din andning når ända ner i bäckenet, fyller hela bålen totalt. Och utandningen tömmer hela bålen. När du har kläm på det, kan du sträcka ut fantasin så att du tänker dig att du andas ända ner i fötterna. Fortfarande helt utan att kämpa eller anstränga dig, bara genom att fantisera. Du andas in ända ner till fötterna och du andas ut ända ifrån fötterna. Lek med fantasin. Gör det inte till en prestation. Håll på så länge det känns bekvämt eller tills du somnar. För den som vill läsa mer om andning rekommenderar jag två böcker "Andas rätt och må bättre" av Hans Granqvist och "Andningsövningar för ett bättre liv" av Gay Hendricks. De har båda två varit till stor hjälp för mig, både personligt och i jobbet. Godnatt vackra människor och godnatt bloggen!

fylld av massage. Fått ett piano som blev stämt i morse. Inte kan jag spela piano, men jag fick en stark känsla av att jag skulle skaffa ett och tänkte att jag verkligen ska börja bejaka min intuition på alla nivåer. Har suttit och klinkat en bra stund.Fick i somras tipset av en gammal antroposof att stämma min röst med hjälp av ex ett piano. Det ska vara möjligt. Så det är nog det jag ska ha pianot till. Man vet inte vad som fungerar innan man provat!Nu ska jag gå ut med hunden, sedan kommer meditationscirkeln hit. Men ikväll ska vi inte meditera utan prova kläder som blivit över hos en av oss. Det är underbart att ha vänner, jag är så tacksam!

av att behöva göra allt mitt själv, utan att klaga, har mycket att göra med att jag inte vill lägga ut skuld. Människor tar på sig så mycket skuld för allt möjligt, och känner sig som dåliga människor om jag skulle säga att jag tycker att mitt arbete är för lite prioriterat eller att jag fått för svåra arbetsuppgifter. Då blir jag en börda för dem. Eller så slår de ifrån sig med båda händerna för att skydda sig. Försvar. Och jag är inte intresserad av vare sig det ena eller andra. Är det verkligen sant eller är det en idé jag har?Vad händer om jag befriar mig från den idén?Nu ska jag ut och ha en fin dag!