Jag kunde andas. Jag trodde jag var död. Varför var det så mörkt?

Det skakade. Jag kände att det skakade, men jag var inte i min kropp. Jag visste att den var sargad. Ingen smärta fanns. Det fanns en sång. En vacker, entonig, lågmäld sång.

Över stock och sten. Det var min första medvetna tanke. Över stock och sten. Över stock och sten.

Jag vaknade på en bädd av fårskinn. En man tvättade försiktigt mina sår. Vätskan luktade salvia och något mer som jag inte kunde definiera. Han var mycket ömsint. När han såg att jag va vaken slutade han att tvätta.

- Jag måste göra rent dina sår, sa han, som om han behövde förklara sig. Han fortsatte tvätta. Jag förlorade medvetandet. Jag var inte död. Varför?

Vet inte alls hur många dagar jag låg där innan jag återfick medvetandet ordentligt. När jag vaknade var jag ensam. Det fanns bara en bädd. Den stod mitt i rummet, med huvudänden mot ena väggen. Eldstaden var i ena hörnet. Det fanns ett litet bord alldeles vid sängen. Det var allt. Ett rum, en säng, ett bord och en eldstad. Detta var en fårvaktarstuga. De brukade ligga en bit upp i bergen på ordentligt avstånd från bebyggelsen. Jag rörde på mig. Min kropp var matt. Mest skinn och ben. Mina muskler hade förtvinat. Hur länge hade jag legat här? Det fanns en mugg med ett illasmakande té på bordet. Jag förstod att det var till mig så jag drack. Kände igen smaken från min ungdom, hemma i byn. Jag somnade igen. Varje gång jag vaknade var muggen påfylld. Men jag lyckades aldrig vakna när han var hemma. Mina sårskorpor var på god väg att försvinna. Ärren skulle jag aldrig bli av med, tänkte jag. Vad nu det spelade för roll. Jag borde varit död. Jag önskade att jag varit död.

Till slut lyckades jag hålla mig vaken tills mannen kom hem. Han lagade fårstuvning i eldstaden. Jag blev medveten om att jag kände igen lukten och förstod att han matat mig när jag varit medvetslös. Det fanns ett löst fårskinn under mitt bäcken. Jag skämdes när jag förstod att jag varit som en nyfödd. Att allt runnit ur mig utan min kontroll. Vad var detta för man? Vem var det som tog hand om en kvinna som man tar hand om ett spädbarn? Jag var naken under täcket. Mina händer kände sig fram. Skulle jag någonsin kunna gå igen? Leva utan smärta? Blygdbenet kändes ojämnt och konstigt. Det fattades ett antal tänder i munnen. Några hade också vuxit fast igen. Snett.

Mannen log mot mig när han vände sig om. – Här ska du få, sa han. Det är gott och stärkande. Köttet är mört och väl genomkokat. Tror inte att jag behöver tugga det åt dig. Tugga det åt mig!? Jag hade verkligen blivit omhändertagen som en bebis! Han satt sig bredvid mig och matade mig. Ena armen höll han bakom min nacke. Han halvlåg bredvid mig medan hans andra arm förde skeden till min mun. Han märkte nog att jag kände mig obekväm för han sa:
- I många dagar har jag tagit hand om dig. Jag har sett alla dina sår, känt din smärta. Jag har matat dig och bytt på dig och tvättat dig. Slappna av.

Han pratade. Hans röst var behaglig och lugn. Jag insåg att jag kände igen rösten. Han hade pratat med mig hela tiden medan han tagit hand om mig. Han hade förklarat vad han gjorde och vad han skulle göra. Han hade lugnat mig. Under tiden han matade mig fortsatte hans lugnande röst att ljuda.  Han berättade lite om sin dag uppe i bergen. Han berättade om växter han plockat som han skulle torka. Till slut hade jag ätit upp och somnade igen av ren utmattning. Nästa gång jag vaknade satt han utanför dörröppningen. Han blickade ut över landskapet. Jag kunde se hans profil. Och han sjöng. En lågmäld, enslig sång. Mycket vacker. Han var vacker. Nästan overklig. Eller var det jag som var overklig? Jag somnade igen. Vaknade till när han la sig bredvid mig och höll om mig. Mycket mjukt. Jag kände att jag blev starkare av hans kropp. Han gav av sig själv till mig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

jaget bortom vanan att känna jaget bortom känslan   Att förstå centrum förbi linjerna av årsom gått år som format och skapat det jag kanske en gång trodde var jag   Men jaget är upplöst i trygg förvissning om att det bortom bortom ...

Jag möter människor som säger sig vilja förändra sina liv. De är missnöjda och vill ha något annat. En del har tänkt till och säger sig veta vad de vill ha, andra påstår att de bli glada bara allt var annorlunda.   Men det är enkelt att förändra ...

är konstig. Här sitter jag vid min dator en hel kväll, fast jag har ett liv att leva ... Det är som om jag väntar på att det ska bli roligare, men det blir det inte. Det är ju ändå bara en dator jag sitter vid. Det roligaste i kväll var när jag träna...

I tanken lever tron att sedan ska jag ... sedan kommer dom ... jag minns när ... då var det ...   Men tanken har ingen substans tanken har ingen mening tanken har ingen verklighetsförankring   Bara i nuet finns verkligheten närv...

bli alldeles knäpp av att se alla rubriker om politiker som avgått med hela sin lön kvar resten av livet, samtidigt som de jobbar fullt på ett nytt jobb. Eller koncernchefer med fallskärmar på hur mycket som helst. Eller vinster på poker, triss eller...