eller utvikelse, kanske?

Blev inspirerad av en kommentar att skriva lite om min berättelse som jag delar med mig av här på bloggen.

Det är inte så att jag skriver allt från dag till dag. Det är delar ur en historia som kommit till mig pö om pö. Jag har inte själv vetat vad det skulle leda till eller hur jag skulle kunna binda ihop delarna. Något är nyskrivet, just på grund av att det behöver bindas ihop på något sätt. Men att gå in och kommentera skulle inte på något sätt störa en kreativ process, kanske till och med tvärtom?

Vad det än är, vare sig det är tidigare liv minnen eller inte, så kan jag känna att detta, som jag uppfattar som minnen, har satt sin prägel på mig i hela mitt liv. Som barn visste jag precis hur jag skulle se ut som vuxen; långt svart, lite vågigt hår, smalt ansikte med markerad näsa, höga kindben. Lång och senig.  Jag kan tala om att så har det inte blivit. Men var kom min övertygelse om hur det skulle bli ifrån?  

Redan som liten grubblade jag över spelet/kampen mellan män och kvinnor och kunde känna en väldig orättvisa över hur det var. Min mormor höjde alltid alla män till skyarna. Ja, se män, det var något det! Dom kunde, dom! Men kvinnorna då? Allt det dom kunde och gjorde?

Jag gjorde det till en personlig fråga och kämpade väldigt, speciellt under tonåren med att visa att jag var lika god som någon man. Var säkert väldigt tröttsam för vissa. Inspirerande för andra, kanske.

Idag tänker jag att det ligger mycket, mycket djupare. Det ligger långt tillbaka i tiden, och kanske är det så att jag verkligen har minnen från en tid som har helt andra gemensamhetstankar. Kan då allt våld, allt frihetsberövande, alla övergrepp som gjorts på det feminina förklara rädslan som finns idag för tex kvinnors vrede? För kvinnors kraft? För kvinnors tro på sig själva?

Rätt eller fel, det vet jag inte, men jag upplever också att många kvinnor är lika rädda som män för sin kraft, vrede och tro på sig själva. 

Genom att dela med mig av mina upplevelser om det här hoppas jag att kunna förlösa smärtan i det som varit, för att släppa det helt. Lämna det som en slags kompost som löser upp sig och omvandlas till en mylla där helt nya möjligheter växer upp.

Inte bara kvinnorna blir fria om vi släpper gammal smärta och gammal rädsla och plöjer ned den i jorden, utan också männen.  Sedan kan vi släppa fram allt det ljus och all den kärlek vi verkligen längtar efter.

Det finns mycket i det här som man skulle kunna titta närmare på, tex hur det skulle vara att ha en annan gemensamhetstanke (som inte styrs politiskt) som kommer inifrån och som handlar om vad livet går ut på här på jorden. Eller hur männen levde när vi hade matriarkat istället för patriarkat. Eller på vilket sätt våld och frihetsberövande rent konkret påverkar generationerna. Själv tycker jag att det är oerhört intressant alltihop, men jag tänker inte gå in på det nu. För egentligen tänker jag att det bara handlar om att släppa. Det som har varit finns inte längre, det som har skett ifråga om våld och frihetsberövande var ett misstag, och bakom misstaget finns förlåtelsen och ljuset.

Jag vill gärna välja att ha fokus där istället för på smärtan och rädslan. Att dela med mig av den här historien hjälper mig att släppa. Det hjälper mig att bli fri, så att jag ska kunna leva som den jag ÄR istället för den jag tror att jag vill vara.

Men, i alla fall, kommentera gärna, F.F, men bara om du verkligen vill!

:-) 

 

Fru Fundersam

27 januari 2008 18:47

Vilken intressant bakgrund du skriver - till ditt skrivande. Det förordet (eller den baksidestexten) skulle få mig att vilja läsa mer!!! Och jag ska göra det också: sätta mig ner och läsa hela din berättelse. Det VILL jag verkligen! Men jag vet inte om jag vill kommentera den ännu. Kanske senare ...

Jag beundrar dig för ditt mod och dina ambitioner och ditt skrivande!!!

Och jag gillar dig!!

Lycka till med det fortsatta skrivandet!

http://frufundersam.bloggagratis.se

 

Alexandra

30 januari 2008 16:21

Tack, Frun! Det är gott att få uppmuntran, det kan jag inte förneka. Vet inte om det är så mycket mod och har ingen koll på vad min egentliga ambition är, känns bara som att jag ska ...

kram :-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

jaget bortom vanan att känna jaget bortom känslan   Att förstå centrum förbi linjerna av årsom gått år som format och skapat det jag kanske en gång trodde var jag   Men jaget är upplöst i trygg förvissning om att det bortom bortom ...

Jag möter människor som säger sig vilja förändra sina liv. De är missnöjda och vill ha något annat. En del har tänkt till och säger sig veta vad de vill ha, andra påstår att de bli glada bara allt var annorlunda.   Men det är enkelt att förändra ...

är konstig. Här sitter jag vid min dator en hel kväll, fast jag har ett liv att leva ... Det är som om jag väntar på att det ska bli roligare, men det blir det inte. Det är ju ändå bara en dator jag sitter vid. Det roligaste i kväll var när jag träna...

I tanken lever tron att sedan ska jag ... sedan kommer dom ... jag minns när ... då var det ...   Men tanken har ingen substans tanken har ingen mening tanken har ingen verklighetsförankring   Bara i nuet finns verkligheten närv...

bli alldeles knäpp av att se alla rubriker om politiker som avgått med hela sin lön kvar resten av livet, samtidigt som de jobbar fullt på ett nytt jobb. Eller koncernchefer med fallskärmar på hur mycket som helst. Eller vinster på poker, triss eller...