Så gick tiden. Eller stod stilla. Sakta blev jag starkare, men det tog mycket lång tid innan jag kom ur sängen. Jag kunde hasa mig ner till ett kärl bredvid sängen för att göra mina behov. Sedan fick jag lägga mig igen. Han pratade mycket, men han sa aldrig sitt namn. Och jag sa ingenting. Det var som att jag glömt hur man gjorde när man talade. Dessutom kändes det meningslöst. Han verkade ändå förstå precis vad jag tänkte och kände, bara han tittade in i mina ögon.

- Det där som dom gjorde med dig … sa han en dag. Det borde inte få ske. Jag vet att det sker sådant hela tiden. Men det är inte mänskligt. Vi ska vara rädda om det mänskliga. Vi ska vara rädda om varandra. Det värsta som finns är när människor vänder sig mot varandra. Vi borde stötta varandra. Hjälpa varandra. Det är därför vi är här. För att finnas för varandra. Kvinna eller man , barn eller vuxen, halt eller hel, det spelar ingen roll. Det var därför jag var tvungen att gräva upp dig. Ifall du levde. Jag skulle inte stå ut med mig själv om jag inte hjälpte dig. Jag skulle inte kunna leva med mig själv.

Bakom hans ord fanns en djup smärta, en vrede. Hans ord var kärleksfulla. De berörde mig djupt. Men vreden fanns där. Bitterhet.

Varje natt sov vi tillsammans. Varje kväll la hans sig försiktigt intill mig och höll om mig. Det kändes lätt, lätt, som en fjärils omfamning. Det hände att jag undrade om det verkligen var en man. Kanske var det någon som jag? En kvinna som vägrade att ge upp sin frihet. Men på morgonen kunde jag känna hans manlighet värma mot mitt utmärglade lår. Det kändes tryggt. Inget annat.

Ju starkare jag blev desto mer undrade jag över hans historia. Trots att jag inte talade bad jag honom att berätta. Mina ögon bad honom. Det dröjde innan han klarade av att berätta. Jag visste inte om jag skulle orka höra.

Han kom från en plats långt därifrån. Hans hemby låg vid havet med vidunderlig utsikt. Fortfarande på hans mormors tid hade man tillbett Gudinnan. Därför var minnet av henne starkt och levande hos de som bodde där. Han hade rest runt en del som ung, han var en orolig själ. Fladdrade från blomma till blomma. Från kvinna till kvinna. Från plats till plats. Men han kom alltid tillbaka hem. Till modern med sin stora, starka famn. Till fadern med sina lekar och upptåg. Så på en av sina utfärder kom han till en av dessa kvinnobyar han hört talas om. Men aldrig riktigt trott på. Han blev väl mottagen. Först var det svårt för honom att smälta; alla dessa kvinnor! Han hade tyckt att alla var lika vackra. Olika men vackra. De gick med långa steg. Hade kläder han aldrig sett förut. De skojade med honom som inga kvinnor gjort förut. Det gjorde honom både förtjust och förlägen. Det kändes som han ville stanna där i resten av sitt liv. Där fanns en känsla av Den Goda Modern som han njöt av. Han ville ligga med allihop på en gång. Men förstod snart att det inte var aktuellt. Här var det kvinnorna som bestämde. Vad han ville betydde föga. De skojade med honom när han gjorde sina framstötar och frågade om han inte borde vänta tills han blev inbjuden? Kunde han inte känna när en kvinna ville och inte? Tre dagar skulle han få stanna som gäst. Ville han ha någonstans att bo under en längre tid? Då var han hänvisad till männens läger en bit därifrån. Han stannade tre dagar. Inte en antydan till att få sova med någon. Mitt bland alla dessa bröst och ben och dofter. Han hade inte stått ut längre än tre dagar även om han fått. Han hyste in sig i männens läger. Blev också där väl mottagen. Där stannade han en längre tid. Det var speciellt att bo med enbart män. En helt annan stämning än hos kvinnorna. Andra dofter, andra prioriteringar. Men han tyckte om det. Han lärde sig mycket. Om kvinnor. Och om vad det innebär att vara man. Så kom kvällen för fullmåne.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

jaget bortom vanan att känna jaget bortom känslan   Att förstå centrum förbi linjerna av årsom gått år som format och skapat det jag kanske en gång trodde var jag   Men jaget är upplöst i trygg förvissning om att det bortom bortom ...

Jag möter människor som säger sig vilja förändra sina liv. De är missnöjda och vill ha något annat. En del har tänkt till och säger sig veta vad de vill ha, andra påstår att de bli glada bara allt var annorlunda.   Men det är enkelt att förändra ...

är konstig. Här sitter jag vid min dator en hel kväll, fast jag har ett liv att leva ... Det är som om jag väntar på att det ska bli roligare, men det blir det inte. Det är ju ändå bara en dator jag sitter vid. Det roligaste i kväll var när jag träna...

I tanken lever tron att sedan ska jag ... sedan kommer dom ... jag minns när ... då var det ...   Men tanken har ingen substans tanken har ingen mening tanken har ingen verklighetsförankring   Bara i nuet finns verkligheten närv...

bli alldeles knäpp av att se alla rubriker om politiker som avgått med hela sin lön kvar resten av livet, samtidigt som de jobbar fullt på ett nytt jobb. Eller koncernchefer med fallskärmar på hur mycket som helst. Eller vinster på poker, triss eller...