Dessutom hade jag mina egna behov och min egen längtan att kämpa med. Om jag förändrade något hos dessa människor, vad hade jag då? Skulle jag kanske kunna stanna där och bli som en av dem? Drottningen skulle säkert ta emot mig som sin närmaste kvinna, och jag skulle säkert också få dela hennes säng. I denna underliga maktstruktur, som var uppbyggd som en pyramid, med Drottningen högst, vakterna sedan och sedan olika kvinnor i rangordning, ned till den lägsta, den som tömde nattkärlen, skulle jag kunna få den näst högsta positionen. Det sade Drottningen rent ut. Men så ville jag ju inte ha det! Det var onaturligt. Det var emot allt jag lärt mig. Dessutom var Drottningen nyckfull. Vad som helst kunde hända när hon var med.
Jag upptäckte att Drottningen hade ett aldrig sinande förråd av tunga läkeörter. Speciellt den sömngivande läkeroten hon hade mycket av. Hon bar alltid en påse full av droger på sig. Jag förstod att hon måste ha ett förråd någonstans där hon fyllde på sin påse. Jag gissade på den lilla gången innanför reservutgången. Jag fick aldrig tillfälle att utforska, jag blev inte lämnad ensam.

Tillsammans med Mana lärde jag känna de andra kvinnorna också. Där fanns alla sorter. Från alla väderstreck, från platser jag aldrig hört talas om. Det fanns vita, bruna, gyllene, svarta, gula människor. Det talades många olika språk. Alla hade sina berättelser att dela med sig av. Det förvånade mig att dessa kloka, erfarna, varma personligheter kunde acceptera en kvinna som Drottningen och hennes lagar. Men det gjorde de. Det var som om de trodde att Drottningen var den sammanhållande länken mellan dem och att det var hon som möjliggjorde deras lilla sammanslutning. Men det fanns mycket förvirring och splittring, kvinnorna emellan. Man bevakade varandra för att inte låta någon få fördelar inför från Drottningen.  Hon härskade genom att söndra.

Efter min stund med Mana och kvinnorna blev jag visad till en plats som låg lite avsides uppe på en klipphylla. Jag kunde ses och jag kunde se men ingen kunde komma tillräckligt nära för att tala med mig. Där skulle jag nu sitta och låta mig uppfyllas av Gudinnan. Det var ett spel, en charad för att upprätthålla illusionen om att jag var sänd från Henne som Ser Allt. Med mig hade jag hela tiden Elena och Rakel. På behörigt avstånd. Det gav mig en vila att sitta för mig själv en stund. Det blev allt tydligare att jag måste komma bort därifrån. Spindeln i nätet spred sitt gift som långsamt förlamade också mig. Trots att jag inte använde mig av drogerna. Men vad var min uppgift där? Varför hade Gudinnan sänt mig dit? För att det fanns en speciell mening med att jag kommit dit det tvivlade jag inte längre på. I hela min kropp kändes det att det var sant.

Framåt kvällen var det dags för en ny måltid och jag fick komma  ner till de andra. Oftast satt man och tuggade på roten innan man gick till sängs.

Men nu skulle det bli fest igen. Det var fullmåne och man förberedde extra mat, extra örter och vilda danser. Det fanns en stämning av förväntan som jag inte känt tidigare. Jag frågade Mana om det och hon sa att Drottningen skulle komma med en överraskning. Ingen visste vad det var. Även om jag anade vad det handlade om.