Hon inbjöd mig flera gånger att sova hos henne. Jag avböjde alltid och skyllde på att jag svettades så mycket av havandeskapet. Trådarna i hennes väv var inte lätta att undvika, men jag visste att om jag sov med henne skulle det vara mycket svårare att göra mig fri. Och svårare att göra det jag måste. Även om jag ännu inte visste vad det var.

- I kväll vill jag att du delar vår gemensamma upplevelse genom att dricka av den här dekokten, sa Drottningen till mig strax innan allt skulle börja. Jag tittade på henne, frågande.
- Ja, du kan ju inte alltid undvika att delta i det som vi andra gör! Sa hon skrattande. Om du vill bli en fullvärdig medlem av vår klan, behöver du komma in i vissa rutiner och vissa gemensamma vanor. En av dem är att gång på gång söka kontakt med Gudinnan. Och jag tror bestämt att du har naturliga anlag? Hon log mot mig och strök mig inbjudande över kinden. Kanske vill du dela min säng inatt?
Jag fick behärska mig för att inte rygga tillbaka. Hennes händer var allför mjuka och tilltalande för att jag skulle våga utsätta mig för dem. Min kropp skrek efter beröring och jag tror att hon visste om det. Det var som om hon alltid visste varje kvinnas svaghet.
- Det är klart att jag ska dela upplevelsen med klanen ikväll, sa jag. Och, tillade jag med uppriktighet, du har rätt, jag har naturliga anlag att tala med Gudinnan. Det var min uppgift i min förra klan … att vara länken mellan Drottningen och Gudinnan.

Jag visste inte varför jag berättade det. Innan hade jag inte haft en tanke på att avslöja något sådant. Orden bara kom, utan att jag kunde hejda dem. Jag såg att hon bleknade. Det var inte vad hon väntat sig att höra. Jag ville det inte, men jag kände att jag växte. Under en tidsrymd som en blinkning var det som om jag var enorm och hon krympte till halva sin storlek. Hon blev rädd. En del av mig förstod inte vad som hände … en annan del av mig var helt lugn. Gudinnan hade tagit över.

Det underliga lugnet fyllde mig. Som om jag var bortkopplad från det som skulle komma att ske. Hur länge? Jag vet inte. När jag blinkade nästa gång var allt som vanligt. Drottningen såg mig i ögonen och jag var hennes underdåniga. Djupt inne i dem kunde jag  se spår av rädsla, men på ytan dolde hon det noggrant. Men osäkerheten hade sått sina frön och hennes närmanden tog abrupt slut. Istället gick hon över till Rakel. Rakel, stackarn, lyste upp när Drottningen för första gången på länge visade sig vänligt mot henne. Och spelet hon spelade blev allt tydligare i mina ögon.

Jag tackar Gudinnan för att hon fyllde mig den här kvällen. Något inom mig sa hela tiden att jag inte skulle vara rädd. Att allt var som det skulle vara. Att det jag såg inte var sant. Det som följde var så motbjudande.

En enkel köttgryta inledde. Vi bad en gemensam bön av tacksamhet till Gudinnan, den första jag varit med om där. Därefter gick kruset med dekokten runt. Alla tog en klunk var. Men jag svalde inte. Jag lät det helt osmakligt rinna ut genom ena mungipan ner i knät. I ljuset från eldskenet syntes det inte. När alla fått sin första klunk började Drottningen tala. Hennes röst hade en klang som jag möjligtvis anat förut, men aldrig hört. Allt hon sa lät sant. Hon talade om mörkret som kommit över världen. Hon talade om Gudinnans sätt att pröva sina människobarn. Hon talade om möjligheten att komma Gudinnan nära genom att slåss för henne. Gudinnans rike var inte långt borta och vi kunde alla komma in i det om vi valde Hennes väg. Men om vi valde att bli förslavade av männen, våra fiender, eller om vi valde en annan väg än Gudinnans utvalda, då skulle vi för alltid förbli ensamma, utstötta. Vi skulle bli ständigt sökande efter frid i vårt sinne, men vi skulle inte kunna hitta tillbaka till Henne igen.

Blicken hos kvinnorna blev oklar och brinnande. De tyckte om det här. Det gav dem mening i deras liv. Jag förstod att de hört det förut, många gånger. Tillsammans med drogen blev de förtrollade. Även utan örter blev jag berörd. Jag fick gång på gång luta mig in i mig själv för att behålla kontakten med Ljuset, med det som var den sanna Gudinnan. Jag kände mig utanför. Ensam. Men fick inte låta det synas. Kärlet gick en ny runda. Jag såg noga på Drottningen. Men den här gången stod hon över. Hennes blick for vaksamt fram och tillbaka över alla som satt där.

- Och nu, sa hon med en stämma som klingade mellan stenarna, har tecknet kommit! Det ska födas en ny Drottning ibland oss! Jag kommer att vara hennes ledsagerska till hon är mogen att ta över rollen som Gudinnans hämnare i världen!