Jag gjorde det, jag klarade det ... Det blev precis som jag ville. Meditationen med fokus på Ljuset och oss som fantastiska varelser med en viktig uppgift i världen blev bra!Om inte vi (o du o du o du o du ...) fanns skulle det vara ett hål i skapelsens väv. Kanske för första gången gjorde jag detta helt utan anspänning (och då har jag ändå gjort det ett antal gånger förut)och jag var liksom tillbakalutad i mig själv. Istället för att gå utanför mig och försöka känna in vad de andra tyckte om mig och det jag gjorde gick jag ännu mer in i mig och kände efter om det kändes bra för mig ... det jag gjorde. Det pirrade lite när kvinnan kom (en aning sent), men det blev bara ett pirr och jag påminde mig om att jag var "stor", tillräcklig och trygg. Egentligen älskar jag att jobba med det här och att göra det här, men det jag varit så förknippat med otillräcklighet förut. När jag nu betraktade denna kvinna ur mitt nya perspektiv såg hon helt annorlunda ut ... och jag kunde nog se att det finns vissa likheter mellan oss. Som det ofta är när man stör sig på någon. Och när jag tog plats utan att be om ursäkt för mig själv verkar det som om hon blev lugn. Jag är så glad och tacksam. Hoppas bara att jag kan stanna kvar i mitt nya klarseende. Det kanske var för mycket att dessutom ge en massage på e-m, jag var ganska trött efter meditationerna. Dessutom var jag ju på julfest igår. Visserligen utan alkohol, men det blev lite sent. Efter massagen var jag så trött att jag trodde jag skulle smälla av. Har fått huvudvärk. Och det är inte ofta. Ska kanske inte jobba på helgerna?Nu kommer barna! Eller ungdomarna, heter det ju. Fast det är ju mina barn ... jag ska baka en kaka till dom har jag bestämt för yngste sonen har fått hår under armarna. Fniss! Vi har skojat om det sedan vi firade dotterns ankomst till kvinnovärlden när hon fick mens för fem år sedan med tårta och saft.Nu blir det mindre tid för mig, mindre tid för datorn och mer tid för barnen.Hinner inte läsa igenom detta. Skickar ändå. God kväll!